Bränna koranen i Frankrike

• augusti 25, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Koranbränningarna i Sverige har uppmärksammats i den franska debatten. Det kommenteras snarare kritiskt än positivt. Den franska synen på sekularism (laïcité) som innebär att hädande av andra religioner ingår som en del i republikens grundvärderingar, verkar inte riktigt innesluta bränning av heliga skrifter.

Häromåret friades en person i domstol i Strasbourg sedan denne bränt Koranen i ett privat sammanhang men visat upp handlingen på internet. Det skapade en debatt i Frankrike där muslimska kretsar tog avstånd från domslutet. Däremot har jag inte hittat exempel på Koranbränningar i offentlig miljö som påminner om dem som skett bland annat framför en arabstats ambassad i Stockholm.

Franska kommentarer kring dessa Koranbränningar förefaller kritisera själva handlingen. Det är, säger till exempel journalisten Christophe Barbier, oproblematiskt att häda en religion som till exempel skedde i satirtidningen Charlie Hebdo som blev utsatt för ett terrorattentat i januari 2015. Hädelse i form av ord är en del av den yttrandefrihet och religionsfrihet som gäller i landet. Själva handlingen att bränna Koranen eller Bibeln jämför han med fascisters och nazisters bokbål under 1930-talet.

Christophe Barbier är en företrädare för den hållning som kan kallas republikansk och sekulär och lutar sig mot upplysningstidens värderingar på 1700-talet. Denna hans inställning är dominerande i Frankrike även om det i dag finns tendenser mot alternativa synsätt. Begreppet laïcité är föremål för viss omtolkning när det franska samhället alltmer bryts ner i olika kommumniteter.

I tv-programmet C´est dans l´air, där Christophe Barbier med flera uttalade sig om Koranbränningarna i Stockholm, var vinkeln tydlig. Sverigedemokraterna kallades för det högerextrema partiet och på detta parti las huvudsakligen skulden för Koranbränningen. I ett reportage presenterades Salwan Momika som medlem i Sverigedemokraterna. Underförstått gjordes en koppling mellan Koranbränningarna och Sverigedemokraterna. Det framgick inte att en stor del av den svenska opinionen trots allt menar att hans handling måste försvaras som en laglig rättighet inom ramen för svensk yttrandefrihet och att många svenska medborgare och debattörer utanför Sverigedemokraternas led försvarar den rättigheten. Eller som Ulf Kristersson menat när han gjort skillnad på rätten enligt lag att bränna en helig skrift och det lämpliga i att göra det.

Franska opinionsyttringar som i programmet C ´est dans l ´air ser antagligen mer kritiskt på Koranbränningarna än en motsvarande svensk. När många bland framträdande svenska opinionsbildare tillåter en vidare tolkning av yttrandefriheten  väljer inflytelserika franska debattörer att kritisera Koranbränningarna som en följd av en växande högerextremism i Sverige.