Produktiviteten och miljön

• maj 13, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Häromdagen talade Emmanuel Macron om miljö- och klimatfrågor och undslapp sig en fras om att det nu är dags för en paus i Europa för nya regler runt klimatkrisen. Orden blev till ett piskrapp gentemot den gröna vänstern. Reaktionerna var starka. De grönas presidentkandidat 2022, Yannick Jadot, som också sitter i EU-parlamentet menade att Macron vägrar att seriöst bekämpa det hot mot mänskligheten som klimatkrisen utgör.

Emmanuel Macron är känd för sitt uttryck en même temps, på samma gång. Han balanserar på en knivsegg i många frågor men särskilt mycket mellan perspektiven att utveckla landets industrier å ena sidan  och rädda miljön å den andra. Det finns inom den gröna rörelsen uppfattningen att bara en viss minskning av produktiviteten och tillväxten kan rädda planeten. Macron och hans rörelse lutar snarare mot uppfattningen att det går att skapa en ny våg av industriföretag (Frankrike har förlorat många sådana under de senaste decennierna) genom en grön industripolitik.

Det är uppenbart att en stor del av den franska befolkningen inte vill ha en miljö- och klimatpolitik som urholkar den moderna välfärden och begränsar den materiella njutningen. Bilen är inte bara ett fortskaffningsmedel för att kunna ta sig till jobben. Den ger också en frihetskänsla, ökar möjligheterna att ha ett omväxlande fritidsliv och kunna resa på semester. Och en politik som lägger tyngdpunkten på restriktioner inom klimatpolitiken kan tyckas hindra nyföretagande inom industrin vilket uppfattas som en förutsättning för ökad tillväxt och materiellt framsteg.

Macron ställs som alla ansvariga politiker inför en rad intressekonflikter. Det går att sätta upp miljömål men svårare att välja rätt i konkreta konfliktsituationer. En konflikt har nu flammat upp om ett motorvägsbygge som utgår från Toulouse i sydvästra Frankrike. Motorvägsbygget i sig är negativt ur miljösynpunkt men innebär en fördel för industrialiseringen inom området. Macron försöker att titta bort när miljöorganisationer demonstrerar mot bygget medan näringslivet kräver att det fullföljs.

Det lär dröja innan en majoritet av franska folket röstar fram en president som utmanar välfärdens och tillväxten för att rädda miljön. Än så länge tänker tillräckligt många att det inte råder någon motsättning mellan dessa båda begrepp. Visserligen torrläggs sjöar och vattendrag. Visserligen lider jordbruket över uteblivna skördar på grund av torka. Visserligen brinner det i skogarna och människor står snart inför det faktum att vattnet i hushållen inte räcker  till. Det är inte tillräckligt allvarligt än. Politikerna måste tänka på att bli omvalda och då fungerar uttalade miljömål i teorin men inte lika ofta i praktiken.

Emmanuel Macron har inte det ekologiska tänkandet i sin dna, sa en journalist i fransk tv häromdagen. Han vet också att en stor del av det franska folket – liksom alla andra folk – inte heller har det i sin dna. Ännu.