Macron borde inte blivit vald

• april 27, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Några dagar efter valsegern presenterar undersökningsföretaget Elabe en mätning av franska folkets inställning till sin nyvalde president. Överraskande, kan tyckas, säger 55 procent av fransmännen att det var negativt att välja om Emmanuel Macron och 28 procent säger till och med att det var ett mycket dåligt beslut som de själva fattade. Frågan kan förstås ställas om fransmännen är snurriga i huvudet men riktigt så illa är det inte. Resultatet av undersökningen visar hur problematisk valsystemet är med en andra valomgång som bara släpper fram två kandidater och att en president får så oerhört stor makt trots att han saknar verklig folklig legitimitet.

Förklaringen till att en majoritet av fransmännen anser att det var ett dåligt val som gjordes i söndags är att så många röstade på honom utan att uppskatta hans politik. Det är förstås inte uppseendeväckande att Marine Le Pens väljare hade önskat sig henne som vinnare istället för Macron. Men frågan är hur många av Macrons väljare i söndags som röstade på honom för att de gillade honom lite eller mycket. Sannolikt inte ens alla som röstade på honom i första valomgången och väldigt troligt en stor grupp som i söndags inte röstade med hjärtat och hjärnan utan av någon form av rädsla över alternativet, det vill säga Le Pen.

Emmanuel Macron lovade i sitt tal på Marsfältet i söndags kväll att han kommer att utveckla sitt program för att möta väljarnas förväntningar. Det gäller, vilket han sa senast i ett tal i dag, att han vill betona de sociala frågorna och klimat- och miljöfrågorna i högre utsträckning. Han har för avsikt att utse en premiärminister som särskilt tar ansvar för dessa två politikområden. Ytterst få av de väljare som inte tillhör Macrons kärngrupper tror på det. Nio av tio av Le Pens väljare och åtta av tio av Mélenchons väljare misstror Macrons löften och räknar med att han fortsätter i samma stil under den andra mandatperioden som under den första. Och det är en tolkning som förstås innebär att dessa väljare har föga hopp om att framtiden ska bli bättre.

Le Pens och Mélenchons väljare skiljer sig åt till stor del men är överens om behovet av en annan och mer jämlik social och ekonomisk politik i landet. De vill se reformer som sänker pensionsåldern, höjer minimilönerna, sänker särskilt energiskatterna men också momsen. De vill inte, som Macron sagt, införa tillfälliga stödåtgärder åt de grupper som kommit mest i kläm. De vill ha förbättringar som består och de får ivrigt stöd av både Le Pen och Mélenchon.

Macron lyckades vinna valet genom att peka ut Marine Le Pen som en farlig rival, inte för honom utan för Frankrike. Det har han rätt i. Men han kunde i valrörelsen göra troligt för tillräckligt många väljare att han var starkare och pålitligare än hon. Men nu står han inför en annan situation. Nu kommer alla hans förslag att kritiseras. Nu kommer vardagens bekymmer för en president att nagelfaras och kritiseras. Han får sannolikt uppleva ett korstryck från höger och vänster som blir svårare än under förra mandatperioden.

Macron hade majoritet i nationalförsamlingen under de gångna fyra åren. Om han lyckas igen har åtminstone en pusselbit lagts tillrätta. Men det är inte säkert att han lyckas. Han kan inte heller överge sin politik och följa efter oppositionen. Han måste fortsatt driva sin mer liberala ekonomiska politik. Han måste rida genom stormarna för att kunna visa längre fram under mandatperioden att hans reformer leder till lägre arbetslöshet och bättre köpkraft. Han måste kunna ge alla dessa miljoner missnöjda ett visst hopp om framtiden. Annars blir hans andra mandatperiod riktigt jobbig.