Beskriv Marine Le Pen om du kan

• april 12, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Det avslöjar mycket om en person som ger sig på att beskriva Marine Le Pen. Låt mig försöka även om det är svårt.

Den som röstar på henne berättar ungefär följande. Hon är den politiska ledare som tar vanligt folk i försvar därför att hon förstår deras situation. Hon inte bara förstår. Hennes politik är jordnära. Hon talar till oss vars kylskåp ofta är tomma. Hon vågar också säga att invandringen varit till skada för Frankrike. Fler munnar att mätta när tiderna blir sämre och dessutom blir de rika och mäktiga i Paris rikare och styr landet alltmer efter sina intressen.

De som inte röstar på henne säger i stället att hon kommer ur en historisk miljö som alltid hyllat de vita och bekämpat invandrare, tidigare judar och numera muslimer. Hon är en högerextremist med rötterna i Action française, i Vichyregimen under andra världskriget och kampen mot General de Gaulle när han gav algerierna självständighet i början av 1960-talet. Hennes program är lika rasistiskt och exkluderande som på pappans, Jean-Maries, tid men hon har paketerat det i ett socialt budskap som försöker lura missnöjda fattiga fransmän att rösta på henne.

Politik är ofta en kamp mellan berättelser. Det är synen på verkligheten som skiljer mer än olika ståndpunkter. Går det att påstå att den ena sidan har mer rätt än den andra? Ja, det går att säga att båda sidor blundar för de delar av beskrivningen som inte passar i den politiska striden. Ändå finns det oavvisligen sidor hos Marine Le Pen som är problematiska.

Hennes ekonomiska program har brister. Hon kan rimligtvis inte bottna i alla sina reformförslag när de leder till ytterligare budgetunderskott. Hon kan inte försvara en nationalism som stänger inne Frankrike från EU till den grad att samarbetet med andra västländer blir lidande. Dessutom minskar sammanhållningen i väst gentemot regimen i Ryssland. Hennes migrationspolitik är så extrem att den kan riskera söndring i landet och ökade motsättningar mellan folkgrupper. Den totala utvandringen av muslimer är ändå omöjlig. Varken Zemmour eller Le Pen kan driva igenom den i praktiken.

Det finns drag i vänsterns beskrivning av Le Pen som är överdrivna. Hon är en annan politiker i dag än pappan. Hennes program är mer socialt. Hon är inte heller antimuslimsk på samma sätt som Éric Zemmour. Hon borde bli trodd när hon säger att hon inte har något emot vanliga integrerade muslimer utan riktar udden mot de radikala elementen.

Marine Le Pen har förändrats. Hennes sociala program är mer vänster och liknar till viss del Jean-Luc Mélenchons som också är ambitiöst men inte särskilt verklighetsnära och har en konstruktion av elit mot folk som kan skapa olyckliga motsättningar i samhället. Hennes migrationspolitik kan skrivas in i en annan form av dualitet, mellan det gamla Frankrike och nya kulturer som vill leva ut sina särintressen. Hennes syn på andra kulturer har också modifierats jämfört med pappan men är fortfarande aggressiv och klyver ett redan sprucket samhälle ytterligare.

Marine Le Pen förefaller inte ha den förmågan att leda ett stort land som Frankrike med den klokskap och värdighet som är nödvändig. Samtidigt är hennes politiska engagemang buret av en övertygelse om att Frankrike under Macron är kluvet. Liksom Mélenchon har hon rätt i att medelklassen dominerar utvecklingen och drar både materiella och kulturella fördelar av den. Detta plågar många fransmän. För Marine Le Pen är Macron den politiker som delar landet. Hon har inte helt fel.

Verklighetsbilderna skiljer sig åt. Båda sidor strider för sin version och tänker inte ge sig. Det går inte att ena landet i det avseendet. Möjligen kan man utifrån konstatera att nationen lär få fler problem internt och internationellt med Marine Le Pen som president.