Valets huvudkandidater: De övriga

• mars 17, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är många som känner sig manade att bli den franska republikens president. I första hand handlar det om fem huvudkandidater: Emmanuel Macron, Marine Le Pen, Éric Zemmour, Valérie Pécresse och Jean-Luc Mélenchon. Dessa fem kämpar om de två platserna i den andra valomgången. Alla fem har en god möjlighet att faktiskt gå vidare. Alla har stöd av åtminstone tio procent av väljarkåren enligt opinionsinstitutens mätningar. Därefter kommer de övriga, de som i samma mätningar inte kommer i närheten av tio procent.

En av dessa kandidater som rimligtvis borde nå högre siffror är de grönas kandidat Yannick Jadot, för närvarande med ett väljarstöd på omkring 5 procent. Partiet lyckades bra i både det senaste EU-valet och valet till kommunerna. Det sitter i dag gröna borgmästare i flera av de största städerna i Frankrike. Jadot angriper presidenten för en tandlös miljöpolitik . Han kräver omskrivning i konstitutionen för att stärka kampen mot klimatförändringarna och för ett ekologiskt ansvar för naturen.

Yannick Jadot ställs som andra vänsterledare inför journalisternas frågor varför de inte förenar sig med den enda av dem som i dag når mer än tio procent av väljarstödet, nämligen Jean-Luc Mélenchon. Yannick Jadot för då bland annat fram en tydlig kritik mot Mélenchons syn på Ryssland och Putin. ”Så sent som för några veckor sedan menade Mélenchon att Putin hade fredliga avsikter” Han vill därmed ansluta sig till den position som lägger ansvaret helt och full på Ryssland i kriget mot Ukraina. Mélenchon är bland frasnmännen känd för en gammal Natokritisk hållning och det ligger honom i fatet i ett eventuellt samarbete med den reformistiska vänstern.

Anne Hidalgo är Socialistpartiets kandidat och har ett väljarstöd som pendlar mellan 1 och 3 procent, en katastrofsiffra i partiets historia. Hon är i dag borgmästare i Paris med ett program som framförallt riktade in sig på de gröna frågorna; att öppna staden Paris för mindre biltrafik och göra staden grönare. Hennes program som nationell presidentkandidat störs av att hon är parisare men också för att hon och partiet inte sedan President Hollandes misslyckande under sin mandatperiod 2012-17 lyckas presentera nya idéer som lockar väljarna.

Kommunistpartiet har en egen kandidat i detta presidentval. Han heter Fabien Roussel och har en personliga karisma som givit honom ett förvånansvärt gott stöd med tanke på partiets traditionellt sett svaga ställning i landet. Han kan i dag räkna med 4-5 procent vilket är ungefär dubbelt så starkt som Hidalgos. Han profilerar sig i sociala frågor med krav på sänkt pension till  60 år, högre minimilön och andra sociala förmåner. Han vill också avskaffa ordningen med direktval till presidentämbetet och återgå till en form av parlamentarism som fanns i Frankrike fram till 1958 när General de Gaulle skrev den nuvarande författningen.

Frågan om vänsterns kris blir tydlig när de sämst placerade kandidaterna i opinionen kommer från vänster. Mélenchon får nu allt bättre stöd, till och med  14 procent i en mätning i dag. Det är lätt att inse att många vänsterväljare skulle önska att Jadot och Hidalgo men framförallt kommunisten Roussel ansluter sig till Mélenchon och ger denne en chans att bli den andra kandidaten bredvid Macron i slutomgången. Det lär inte ske. Behovet att markera sina egna partiers revir blir viktigare än vem som går vidare till valets slutomgång. Ingen tror ändå att Macron skulle snava på målsnöret. Hans ställning  är stark idag, inte minst mot bakgrund av det ryska kriget i Ukraina. Allt fler fransmän söker sig till en känd och beprövad ledare i en tid av oro.