Marine Le Pens systerdotter ansluter till Zemmour

• mars 7, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Det har ryktats om det under en längre tid. Igår blev det officiellt. Éric Zemmour höll ett stort valtal i den sydfranska staden Toulon. De franska fanorna vajade runt om i salen. Alla som samlades väntade bara på ögonblicket när Marion Maréchal skulle äntra scenen som sista talare innan presidentkandidaten själv tog till orda. Marion Maréchal, dotterdotter till Nationella frontens grundare Jean-Marie Le Pen och systerdotter till Marine, gör ett brott med sin släkts politiska historia och blir en central aktör i den förre journalisten och publicisten Éric Zemmours kampanj. Där stod hon nu i vita kläder och stora leende. Presenterad på scenen som ”blond och vacker”. För henne var det sannerligen ett viktigt steg i hennes politiska karriär. Möjligen innebar det också början på en ny berättelse om högern i Frankrike.

Marion Maréchal har aldrig dolt att hennes politiska övertygelse till vissa delar skiljer sig från hennes mosters. Hon har representerat familjens parti i alla år, varit ledamot i nationalförsamlingen för detta parti och utåt uppträtt lojalt. Hennes åskådning har varit mer liberal i ekonomiska frågor och mer konservativ än högerradikal rent allmänt. Hon har också på ett helt annat sätt än partiledaren formulerat en sammanhängande politisk filosofi. Hon visade tidigt att hon var och är en intellektuellt skarp politiker.

Éric Zemmour gav henne möjligheten att träda in i ett politiskt sammanhang där hon rimligen känner sig hemma. Nationalismen får en stark prägel av identitetstänkande. Nu kan hon tala fritt om det Frankrike som hon bekänner sig till; det katolska med starka drag av fransk humanistisk och filosofisk tradition. Hon har inte samma känsla som mostern för den folkliga delen av Nationell samling. Hon står långt ifrån de fattiga arbetarna i norra Frankrike. Hon är en del av den reaktionära och starkt konservativa franska nationalismen i den södra delen av landet.

Éric Zemmour och Marine Le Pen företräder den yttersta högern på två skilda sätt. Länge kunde Marine Le Pen balansera skickligt för att behålla båda riktningarna inom partiet. Hennes höga röstandel i flera val var en följd av denna politiska fingerfärdighet. Nu går det inte längre. Nu växer klyftan mellan falangerna och den klyftan kommer sannolikt att bestå.

Politiska bedömare tror att detta är Marine Le Pens tredje och sista presidentvalrörelse. Frågan är hur detta parti ska kunna överleva utan henne och med en framgångsrik rörelse under Zemmours ledning. I varje fall lär inte Nationell Samling få samma höga opinionssiffror som tidigare.

Det mest intressanta är hur högern formas efter valet i april. Mycket tyder på att Republikanernas kandidat Valérie Pécresse kommer att göra ett dåligt val. Det får sannolikt till följd att ett redan sargat parti ytterligare försvagas och tappar sin ställning som det mest respekterade oppositionspartiet till Macrons Republiken på väg. En följd av Republikanernas fortsatta kräftgång kan bli att dess vänsterflygel sugs upp av Macron och att högerflygeln gör gemensam sak med Zemmour. Det är den visionen som bär Marion Maréchal i hennes val att nu ansluta sig till honom och hans nya rörelse. Den har fått namnet Reconquête som kan översättas med Återerövring, det vill säga återtagandet av det som dess företrädare skulle benämna med orden  ”Frankrike åt fransmännen och för den franska identiteten”.

Éric Zemmour vill samla den konservativa delen av Republikanerna till en rörelse som hyllar General de Gaulle och en svunnen tid och därmed göra deras resa högerut mot den gamla extremhögern mindre obehaglig. Marion Maréchal är en central person i samma uppdrag. Hon är sprungen ur extremhögern men i en tid av allmän högervridning och med en sansad, välartikulerad och intellektuell framtoning känns hon också mindre obehaglig än gångna tiders högerradikala.

Vi bör verkligen följa vad som händer efter valet 2022. Det är under de närmaste åren som den politiska kartan till höger kommer att ritas om.