Taubira splittrar vänstern genom att försöka ena den

• januari 31, 2022
• Tomas Lindbom
• no comments

Igår kom resultatet från det så kallade folkliga primärvalet som hållits de senaste dagarna digitalt och med målet att få fram en gemensam kandidat för vänstern i kommande presidentval. Den oberoende kandidaten Christiane Taubira segrade men bidrog ännu mer till den redan svåra splittringen inom vänstern.

Jag deltog i morse i P 1 Morgon och den som vill kan lyssna på intervjun i detta klipp.

https://sverigesradio.se/artikel/hur-mar-den-franska-vanstern

Det folkliga primärvalet är ett initiativ utanför partierna. Ambitionen var säkert god men följden av detta val blir ökad splittring. Det har påpekats att personerna bakom initiativet haft sympatier för Taubira. Hon är populär i unga vänsterkretsar inom den urbana medelklassen. Hon stöds av människor som å andra sidan skyr den politiska apparaten och som bryr sig mer om miljö och social rättvisa än handfasta politikområden som köpkraft och industrifrågor.

De andra större kandidaterna till vänster som Jean-Luc Mélenchon, Yannick Jadot och Anne Hidalgo lockades inte alls av att delta i detta val. De var officiella kandidater i presidentvalet långt tidigare än Christiane Taubira och har framför allt sina egna partier att tänka på. Tanken med detta primärval var att alla som inte lyckades vinna  skulle ge upp sina kandidaturer och sluta upp bakom segraren. Hur troligt scenarium var det? Mélenchon har bättre siffror än Taubira i de skilda opinionsmätningar som nu genomförs varje vecka och har en bas mer i arbetarklassen och bland fattiga invandrare. Han skulle knappast ge upp sin kandidatur och bli en lojal och underordnad medarbetare i en kampanj för Taubira. Den som lyssnat på Mélenchon i tal och intervjuer behöver inte tveka många sekunder innan svaret på den frågan är nej. Samma reaktion från De grönas ledare och Socialistpartiets kandidat. Alla vänsterns kandidater utom Taubira har också var sitt parti att ta ansvaret för. Två månader efter presidentvalet sker ett val till nationalförsamlingen. Det gäller att redan nu samla sina respektive partier för att komma ut stärkta i båda valen.

Vänstern har två bekymmer i dag. Det ena är bristen på nytänkande. Mélenchon ställer upp i tredje valet i rad och har inte förnyat sig nämnvärt. Hidalgo saknar politiska förslag som väcker nyfikenhet och engagemang. Jadot är inte heller tillräckligt vass trots många goda förslag om ett annorlunda och hållbart Frankrike. Det är heller inte lätt i en tid när debatten i så hög grad styrs av högerns favoritfrågor kring migration och nationell identitet.

Det andra bekymret är att ingen av vänsterns partier eller kandidater lyckas erövra en ledande roll. En snabb blick på opinionsmätningarna visar att Mélenchon har 8-9 procents väljarandel, Taubira och Jadot kring 4-5 och Hidalgo på 2-3. Dessutom har Kommunistpartiets kandidat, Fabien Roussel, som inte fick vara med i detta primärval till och med fått en högre procentsiffra än Hidalgo i en ny mätning. Högertidningen Le Figaro konstaterar elakt att det trots alla finns vänsterväljare som vaknar på morgonen och tänker på andra politiska frågor än om skolorna serverar vegetarisk mat i sina lunchkantiner. Roussel gillar kött och pommes frites, franska ostar och en god flaska vin till det. Det kan alltså gå så långt i detta val att kommunisterna som driver klasskampsfrågan kan hamna högre upp i opinionen än Socialistpartiet som varit det dominerande vänsterpartiet i Frankrike i fyrtio år.