Är opinionsmätningar trovärdiga?

• oktober 11, 2021
• Tomas Lindbom
• no comments

Alla talar i Frankrike om samma ämne: Eric Zemmour! Är det över huvud taget möjligt att en person som inte är kandidat, som inte tillhör ett parti, som inskränker sig till ett enda ämne kan växa i opinionen från 5 till 17 procent på en månad? Kritiken mot opinionsinstituten växer.

Frågan finns alltid där: Har opinionsinstituten en aktiv roll partiers och kandidaters uppgång och fall? Om väljarna ser att en kandidat ökar i förtroende kan det möjligen leda till att fler ansluter sig? Många vill satsa på en vinnare. Med Eric Zemmour skulle det kunna förhålla sig så. Han är inte en kandidat som de andra. Han lyfts fram som en antikandidat, lätt att välja i en undersökning som inte är ett val på riktigt. Många känner bara en diffus känsla av att han kan förändra samhället i ett läge där politiken verkar ha kört fast. Opinionsinstituten, påhejade av medierna, ropar ut att han är på uppgång, ett löfte om en bättre framtid. En mätning med höga siffror för Zemmour stimulerar till nästa med ännu högre. Medborgarna hoppas på en förändring, oklart hur den ser ut, och njuter av att samtidigt skrämma de etablerade politikerna.

Det senare är alldeles uppenbart. Oavsett om Zemmour på allvar har blivit en maktfaktor inför nästa presidentval så skrämmer han Nationell Samlings Marine Le Pen, Republikanernas kandidater och även President Macron. De skruvar på sin retorik, vinklar sina kampanjer på ett delvis annorlunda sätt för att möjligen kunna stoppa sin egen blödning och Zemmours framfart.

Frågan är om opinionsinstituten verkligen bär ett ansvar. Knappast. De måste trots allt fråga väljarna vilka kandidater de föredrar och Zemmour har på ett skickligt sätt tagit sig in i den politiska striden, visat intresse för att bli president utan att officiellt kandidera. Problemet är möjligen mediernas endimensionella sätt att beskriva skeendet. Det är lockande att göra Zemmours opinionsmässiga framgångar till den stora politiska nyheten. Finns hans uppgång i siffror på tidningarnas förstasidor och i alla pratprogram på tv blir det en politisk huvudnyhet. Även jag skriver om Zemmour mer än något annat…

En viktig fråga inställer sig: Kan alla dessa mätningar och diskussionerna kring dem ge Zemmour en fördel? Sannolikt! Å andra sidan är det rent mänskligt en rätt naturlig konsekvens när någon karismatisk politiker med en fingertoppskänsla för stämningarna i landet stiger fram i rätt ögonblick. En stor del av det franska folket känner en stark politisk frustration sedan år tillbaka. Marine Le Pens framgångar är ett resultat av det. Eric Zemmours likaså. Och en tredje ”aktör”: Det sviktande valdeltagandet. Hittills har presidentvalen haft högt valdeltagande till motsats från alla andra val där allt färre gått och röstat under en längre tidsperiod. Det som händer med valdeltagandet 2022 blir också en avgörande faktor för hur det går för en uppstickare som Zemmour. Han kan fånga in de röstovilliga eller bli en kandidat som nu stöds av väljare som på själva valdagen kommer att ligga kvar på sofflocket.

Som sagt: Eric Zemmour är i dag, oavsett orsaker, en viktig person i valrörelsens inledningsskede. Han påverkar strategin hos de andra kandidaterna. Däremot vet vi inte hur det kommer att gå för honom längre fram i valrörelsen och i själva valet. Det finns udda kandidater som i tidigare presidentval legat bra till i ett inledningsskede men sjunkit tillbaka när valdagen närmat sig. Så kan det bli också med Zemmour, oavsett opinionsinstitutens och mediernas fokusering på honom just för tillfället.