Eric Zemmour vill bli president

• juni 7, 2021
• Tomas Lindbom
• no comments

Få har hört talas om Eric Zemmour utanför Frankrikes gränser. Innanför landets gränser är han däremot ett ständigt samtalsämne och han berör. Antingen tillhör människor hans supporterskara eller så hatas han för sin högerradikala åsikter. Nu tyder en del på att han förbereder sig för en presidentvalskampanj. Inte sällan innehåller kandidatlistan under en valrörelse en känd person som kommer från ingenstans men som är populär i vida kretsar. Coluche, komikern ställde upp i ett val även om han efter hot drog tillbaka kandidaturen någon månad före valet. Sångaren och skådespelaren Yves Montand var på väg att göra det en annan gång. Ska det bli Eric Zemmour 2022?

Coluche och Montand var artister. Det kan man inte beskylla Zemmour för att vara även om en del tycker att hans åsikter har ett drag av tragik. Han är från början journalist på högertidningen Le Figaro men har under de senaste femton åren blivit mer av essäist och debattör och samtidigt radikaliserat sina åsikter.

Han kommer från en enkel judisk familj från Algeriet med släktband många sekler tillbaka i tiden, säger han själv. Men föräldrarna flyttade till Frankrike och Eric föddes i en enkel arbetarstadsdel utanför paris samma år som Algerietkriget började. Familjen acklimatiserade sig snabbt i Frankrike och till dess kultur. Eric Zemmours politiska åskådning är nära förbunden med hans stora kärlek till fransk historia, litteratur och filosofi.

Zemmours högerradikalitet märks i hans lidelsefulla för att inte säga hatiska kamp mot muslimsk invandring. Han är inte bara antiislamist. Han ser islam som ett hot mot Frankrike. Dess religion är, menar han, en erövringsreligion som, om den och dess utövare inte stoppas, kommer att omforma det franska samhället. Han är i den meningen mer en försvarare av den franska sekularismen och den katolska traditionen än en försvarare av religiösa minoriteter som sin egen,  judendomen,  och islam. Båda är lagreligioner men judendomen har accepterat den traditionella franska kulturen och dess lagstiftnings överhöghet, menar han. Muslimerna däremot har inte gjort det. ”När en muslimsk kvinna går i slöja sänder hon signalen om att hon inte accepterar de lagar och den kultur som hon invandrat till.”

Eric Zemmour har också andra politiska ställningstaganden som placerar honom långt till höger på skalan, sannolikt till höger om Marine Le Pen och hennes parti Nationell samling. Han attackerar med hetta allt det som modernismen står för; feminism, hbtq, vänsterns identitetspolitik och antirasism förstås.

Han är otvivelaktigt en begåvad person och en skicklig retoriker, både i text och i ord. Han har gjort succé i en rad tv- och radioprogram sedan 2010. Han är närmast manisk i sitt sätt att ständigt uppträda i mediala sammanhang, åtminstone en gång per dag.

Hans böcker säljer bättre än de flesta författare lyckas med. Le Suicide francais (Det franska självmordet) som utkom 2014 sålde uppemot en halv miljon exemplar och Destin francais (Franskt öde) från 2018 har också tryckts i stora upplagor. Det finns en oerhörd törst i stora kretsar i landet för de budskap han sänder ut. Frankrike är på fel väg. Invandrarna håller på att ta över. Seder och bruk förfaller. Kulturen är dekadent. Hans framgångar är på något sätt en spegling av den högervridning som landet upplevt under 2000-talet.

Det finns en förhoppning om att han nu ska ställa upp som presidentkandidat. Han har trots vissa goda opinionssiffror knappast stora chanser att nå en framskjuten placering. Kan han nå tio procent i den första valomgången är det bra och ett tecken på att han idéer väcker genklang. Men han lär aldrig komma till en andra valomgång. Möjligen stjäl han röster från Marine Le Pen vilket kan göra att hon inte når den andra valomgången. Knappast ett resultat som den nationalistiska och radikala högern skulle önska.