Fransmännen kluvna till EU

• maj 30, 2021
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Frankrike var ett av de sex länder som  grundade Kol- och stålunionen 1951. Det blev starten för en utveckling mot Europeiska Unionen som i dag innefattar 27 länder. De fem länderna som också ingick i den första överstatliga organisationen i Europa efter kriget var Beneluxländerna, Västtyskland och Italien. Nog borde väl franska folket vara troget idén om en gemensam europeisk union eftersom den franska staten investerat så mycket tid, kraft och pengar i den genom åren men också dragit fördelar av medlemskapet. Nja!

Det visar sig att motståndet mot EU är påtagligt i Frankrike och det har ökat sett under en längre period. Det är fortfarande en majoritet som säger sig försvara ett medlemskap i unionen. En undersökning av Ifop 2019 visar att 40 procent är för ett Frexit, det vill säga ett franskt utträde liknande det brittiska häromåret. Det är klart mindre än de 60 procenten som är för att stanna kvar men mycket kan hända och en del händer.

Historiskt har en del redan hänt. I den folkomröstning om ett nytt EU-fördrag som genomfördes i landet 2005 svarade en majoritet av de röstande nej. Ändå genomfördes till stor del – så när som på några mindre justeringar – ett nytt EU-fördrag, Lissabonfördraget, som trädde i kraft 2009. Här sa alltså i princip det franska folket nej men de stora politiska partierna valde ändå att fullfölja bland annat en utvidgning av EU till två nya östeuropeiska länder och EU som ersatte EG blev en egen juridisk enhet.

De negativa reaktionerna på ratificeringen av Lissabonfördraget blev starka i Frankrike från både vänster och höger. I hög grad går det att påstå att EU-kritiken sedan dess främst funnits hos de partier och rörelser som sått utanför det klassiska politiska etablissemanget, främst Socialistpartiet och Republikanerna. Det Okuvade Frankrike (LFI) till vänster och Nationell Samling till höger representerar motståndet.

Pandemin har skapat ökad misstro mot EU. Många i Frankrike menar att unionen inte klarat att förse länder med vaccin i tillräcklig omfattning och att bekämpningen av viruset ändå skett på nationell nivå. Det finns också de iakttagare som konstaterar att Storbritannien klarat covidkrisen bättre än länder inom EU.

Frexit är ingen aktuell politisk fråga inför valrörelsen. Marine Le Pen var mer explicit i sin EU-kritik i valrörelsen 2017. Hon verkar göra bedömningen att krav på utträde ur EU är för riskabelt. Nationell samling lär därför inte driva frågan tillräckligt hårt inför nästa presidentval. Men Frexit är inte heller begravd som idé. Det finns fristående grupper som kräver folkomröstning i frågan och det kan mycket väl få stöd av ett antal partier. Mycket beror på stämningsläget i opinionen och kanske också hur bra eller dåligt Storbritannien klarar sig under de närmaste åren.