Mitt tusende blogginlägg

• december 23, 2020
• Tomas Lindbom
• 3 comments

Detta inlägg är speciellt i en mening. Det är det tusende i ordningen sedan jag började blogga i februari 2009. Någon mening med det kan jag väl ändå se. Det är i alla fall roligt att se tillbaka på snart tolv år med kontinuerligt framställda texter om Frankrike.

Frankrike är ett land som berör många svenskar och jag tänkte på det viset när jag började att blogga. Ändå hade jag i huvudsak fel. Eller rättare sagt; de sidor av landet som främst intresserar mig är inte de sidor som intresserar flertalet frankofila svenskar. Ingen kan greppa ett främmande land i sin totalitet. Det gäller att välja ut en liten, speciell del av detta lands folk, kultur och identitet. Frankrike handlar för de flesta om mat och dryck, mode och design och Paris som turiststad. Det finns också ett visst intresse för vissa historiska företeelser och platser, för en och annan författare, kompositör eller konstnär.

Jag har vid några tillfällen hamnat i tidningsintervjuer där jag berättat om restauranger och turistmål i Paris. Det har väckt stort intresse. De matställen jag rekommenderat har besökts av många svenskar, långt över ett år efter artikelns publicering. Alltid med tidningsurklippet i handen har de stigit in i den av mig rekommenderade restaurangen. Krögarna har bekräftat detta. Det gör mig glad. Jag har en bakgrund som reseledare och guidat många grupper i Paris. Det är en fantastisk känsla att visa svenskar sina egna smultronställen i Paris.

Nu fick jag dock för mig redan i starten av bloggen 2009 att den i första hand skulle handla om fransk politik. Det är ett ämne för en mycket begränsad skara svenskar. Tänk om jag haft en blogg om USA:s politik istället. Vilken framgång för bloggen, tänker jag förmätet. Lite sant är det nog om jag nu kunnat hitta någon originell vinkel på Trump som inte alla journalister i svensk dagspress och andra media redan hittat. Jag hade fått svår konkurrens om uppmärksamheten. Ändå är det så, visar forskning i kommunikation, att var och en av tio butiker på samma gata med samma varor säljer mer än en ensam butik på den gatan. Mångfalden föder ökad konsumtion. Det gäller också mediala ämnen.

Fransk politik är okänd. Få svenskar vet till exempel vad den nuvarande premiärministern heter. Det är svårt att uppväcka ett större intresse för ett sammanhang där grundkunskaperna är så svaga. Det går att visa bilder på demonstranter som drabbar samman med polis och säga något kort om orsakerna, helst information som stämmer med mottagarnas egen grundade tolkning av situationen. Eller rapportera om ett presidentval som många kan relatera till det egna landets eller USA:s demokratiska val. Det finns något bekant över politiker och partier och politiska gräl även om det handlar om Frankrike.

Jag har strävat vidare med min blogg trots att den år efter år lockar samma antal läsare. Hellre dock ett tusental läsare per månad som bryr sig om innehållet än tiotusen om dagen som inte stimuleras att tänka vidare efter att ha läst det aktuella inlägget.

En blogg om fransk politik fyller säkert ett behov i mer kvalitativ mening. Jag är övertygad om det. Det ligger också ett värde i att motverka en total medial fokusering på USA. Europa ligger närmare och Sverige är en del av Europa. Länder som Tyskland, Frankrike och Italien spelar en stor historisk roll för vårt land. Vi hade varit barbarer utan dessa länders samhälleliga påverkan under de senaste århundradena.

Jag fortsätter alltså att skriva om  fransk politik och områden som gränsar till det ämnet. Jag lovar inte ytterligare tusen blogginlägg men några hundra till hoppas jag kunna producera. Möjligen lite mindre dagsaktuella än de första jag skrev. Lite mer reflekterande över hur detta mittens rike i Europa förändras. Så mycket händer just nu kring den franska identiteten. Laïcitédebatten har fått ny kraft. De nationella och nationalistiska perspektiven stärker sin position. Frankrikes syn på sig själv som stormakt och ledande makt inom EU bör granskas mer. Efter förmåga ska jag försöka se och iaktta och försöka förstå vart Frankrike är på väg. Det blir en spännande resa i tiden. Kanske är det så att jag faktiskt kan skriva även om antalet läsare skulle krympa. Jag lär mig något själv i alla fall av att formulera mina blogginlägg.

Till slut: jag inser medan jag skriver det tusende blogginlägget att det faktiskt lackar mot jul. Redan i morgon kommer tomten, i mitt fall via zoom. God jul!