Universalism, kommunitarism och separatism

• november 7, 2020
• Tomas Lindbom
• 2 comments

I rubriken har jag listat tre begrepp. Det är sannolikt inte historiens mest attraktiva anslag till en text. Tre abstrakta substantiv, inget verb. Jag vill försvara mig med att fransmän ofta talar i termer av begrepp. Filosofi är för övrigt deras religion. Glöm inte att alla gymnasister under sista läsåret före studenten har filosofi som ett av de mest centrala ämnena på schemat. Nu handlar denna text om ett ämne som fyller medieutrymmet i många tidningar och radio- och tv-kanaler.

President Macron förbereder en lag om separatism. Det är ett begrepp som han tagit fram från upplysningstiden, dammat av och anpassat till dagens läge för den franska republiken. Den ersätter kommunitarismen som varit det stora spöket för fransmännen.

Låt oss se på begreppen. Universalismen är ett fundament i den franska samhällsuppfattningen och en grundpelare i den franska republiken. Alla medborgare ges naturligen vissa rättigheter och formar en nation, inte på grundval av en viss klass, etnisk tillhörighet eller religion. Fransman är den som är född på fransk jord, inte för att han eller hon härstammar från gallerna eller är katolik eller liknande. Fransmännen är övertygade om att deras republik företräder en syn som alla länder kan – eller borde – omfatta och det är universalismen. Det innebär också att om universalismen skulle överges brister samhället.

Motsatsen är kommunitarismen. Med det menas att ett samhälle består av olika minoriteter som lever sina liv parallellt. Det saknas en gemensam ordning som alla underkastar sig. USA är det dåliga exemplet för rättänkande fransmän. Amerikanarna tillåter att människor talar om sig själva i termer av grupper och inte enbart som individer i nationen. De talar om sig själva som till exempel hispanics eller asian americans . Fransmän är för det första fransk individ i Frankrike. Därefter kan de också vara katoliker, ha rötter i Algeriet eller ha någon annan grupptillhörighet. När några i dessa grupper söker skapa egna samhällen inom nationen reser sig alla andra brådstörtat upp, sjunger marseljäsen och talar om Frankrike som odelbart (indivisible).

President Macron inser att Frankrike alltmer börjar likna andra länder med kommunitära tendenser. Det handlar mest om religion när det kommer till denna viktiga fråga i fransk samhällssyn. När den tredje republiken skapades för 150 år sedan och när katolska kyrkan och staten skildes åt 1905 var det enklare. Det gällde att hindra katolikerna från att dominera värderingarna i den franska nationen. I dag har muslimerna med en icke-europeisk kultur givit frågan en ny och mer komplex dimension. Länder har överhuvudtaget blivit mer mångkulturella. Macron vill då ersätta kommunitarism med separatism. De grupper som medvetet söker lämna de universalistiska idealen måste motarbetas och särskilt de som tar till våld för att erövra Frankrike med en kommunitär religion och samhällssyn. Det senare gäller i första hand islamisterna men kan också tolkas att gälla muslimer i allmänhet och vilken grupp som helst som vill leva med andra lagar och andra  livsformer som kan vara stötande för den franska traditionen.

Macron introducerar alltså ett nytt begrepp, separatism, men gör det i medvetande om att många fransmän, inte minst bland de högerextrema, säkert föredrar ordet kommunitarism. Det senare begreppet kan användas flitigare eftersom det slår hårt mot alla former av kulturell avvikelse. Macron respekterar med sitt begrepp separatism att människor i Frankrike i dag får leva annorlunda så länge de inte hotar den grundläggande ordningen i samhället.

Fransmännen är mycket strikta och konsekventa i sina resonemang kring de grundläggande elementen i republikens anda. Det gör att konflikter alltid uppstår. Nu befinner sig landet  mitt i en sådan motsättning. Hur islamister ska behandlas råder det inte lika stor oenighet. Men hur tolkas det moderna mångkulturella samhället i den franska universalistiska kontexten? Det är en svår, kanske olöst fråga att besvara.