Terror och kriminalitet

• september 2, 2020
• Tomas Lindbom
• 1 comment

I dag började domstolsförhandlingarna mot en rad misstänkta i samband med terrordåden mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk mataffär också i Paris. Det var en mörk dag i fransk historia som nu ska få sin rättsliga dom. Huvudaktörerna i dödandet av sjutton personer inne i Charlie Hebdos redaktionslokaler är själva döda. De sköts omedelbart av polisen. Men det finns gärningsmän som planerade brotten och de flesta av dem ställs nu inför rätta. Domstolsförhandlingarna ska enligt planerna pågå fram till november månad.

Attacken mot Charlie Hebdo skakade om Frankrike. Det uppfattades inte bara som en terrorhandling mot tidningen. Det var ett angrepp på yttrandefriheten som är central i detta land. Yttrandefriheten är en av grundpelarna i den civilisation som lutar sig så starkt mot upplysningstidens ideal. Det är 1700-talet med de frihetliga filosoferna och sedan den franska revolutionen med sina paroller frihet, jämlikhet och broderskap som format dagens Frankrike. I denna filosofi ligger också en stark maktkritik. Charlie Hebdo är en av de tidningar som mest genomgripande och med satiren som främsta vapen angriper alla auktoriteter i landet. Ingenting är heligt för Charlie Hebdo och för sannolikt en majoritet av fransmännen är det centralt. Landet är visserligen katolskt men har i sekler burits av en tradition som är minst lika antiklerikal och närmast revolutionär. Dagarna och veckorna efter terrordåden i januari 2015 gick människor runt med märken på sina kavajer och jackor där det stod ”Je suis Charlie”. Det var en manifestation för något djupt känt i den franska kulturen.

Denna höst ägnar människor säkert många tankar åt händelserna för fem år sedan. Men många fransmän är också oroliga över brottsutvecklingen, den vanliga kriminaliteten i landet. Det finns statistik som visar att våldsbrott av olika slag har ökat under senare år, inte minst våldet mot kvinnor. Detta upprör och gör människor oroliga. Fransmännen kräver nu starka insatser från regeringen. Macron har förstått signalerna och vi bör förstå hans val av Gérald Darmanin som ny inrikesminister som en följd av väljarnas krav på tuffare tag mot brottsligheten.

Under sommaren har en verbal konflikt uppstått mellan Darmanin och den likaledes nye justitieministern Eric Dupond-Moretti. Den senare, framgångsrik advokat före utnämningen till justitieminister, har redan varit omstridd för sin kritiska hållning mot åklagarna i Frankrike men också för en mer liberal hållning i rättsfrågor. Som advokat har han en lång tradition av att försvara åtalade i olika brottmål. Han har stört sig på en formulering av Darmanin som krävt att Frankrike måste rida storm mot en förvildning  (ensauvagement) av samhället. Det är en formulering som redan använts av högernationalisternas ledare Marine Le Pen. Ett sätt att svepande beskriva Frankrike som ett land där laglösheten sprider sig. Macron vet vad han vill. Han måste plocka in många högerväljare för att inte förlora nästa presidentval. Visar han sig för mjuk i rättsfrågor kan han tappa både till Marine Le Pens Nationell samling och till Republikanerna. Eric Dupond-Moretti lär inte tänka på det sättet. Han försvarar en linje där den här typen av uttryck som använts av extremhögern inte hör hemma i liberala ministrars vokabulär. Sannolikt kommer Dupond-Moretti få backa. Han har säkert inget större stöd i ett samhälle som så starkt drivit mot hårdare tag under alla år på 2000-talet. Terrorismen, den stora invandringen och tendenser till ökad brottslighet kan knappast göra annat med människor än att ropa på mer repression.