Grönt storslam i franska kommunalvalen

• juni 28, 2020
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag satte rubriken häromdagen i mitt förra blogginlägg: Segerchans för de gröna i Lyon och socialisterna i Paris. Det verkade troligt i Paris  men snarare osannolikt i Lyon Men min och andra bedömares förutsägelser slog in. Lyon, en stad som tidigare styrdes av en högersocialist har nu fått en grön borgmästare. Samma utfall blev det i andra stora städer som Grenoble, Strasbourg och Bordeaux.

Anne Hidalgo segrade stort i Paris men hennes socialistiska profil är starkt färgad av gröna idéer. För att göra bilden mer komplett ska sägas att högern behåller majoriteten i en hel del mindre städer och att Perpignan föll i Nationell Samlings händer.

Varför denna framgång för de gröna i valet? För det första fungerar valen mellan presidentvalen som en ventil för de franska väljarna att uttrycka sitt missnöje med den sittande presidenten. Så skedde säkert också i år. Macron uppfattas av många som höger och därför fick vänstern framgångar och det nya och fräscha vänsteralternativet i år är de gröna. Men också Socialistpartiet klarade sig bra på många håll och samarbetade i gemensamma listor också med de gröna och andra vänstergrupper.

För det andra är miljöfrågan het i Frankrike och till skillnad mot Sverige så kan det gröna partiet dra fördel av det. Macron har också engagerat sig för miljön men inte med den profil som den urbana medelklassen av klimat- och miljövänner uppskattar.

Frågan är nu vilka konsekvenser som valresultatet får för fortsättningen. Premiärminister Edouard Philippe ställde  upp som borgmästarkandidat i Le Havre och segrade stort. I veckan kommer President Macron meddela om han behåller Philippe som premiärminister. I så fall får vice borgmästarkandidaten ta ansvaret i Le Havre. Om Philippe får avgå kommer han också  i realiteten att utöva sin borgmästarfunktion i staden.

Det dåliga valresultatet för Macrons parti var väntat. Nu gäller det för presidenten att snabbt göra sin regeringsombildning och peka ut färdriktningen för de kommande två åren fram till presidentvalet 2022. Det är som sagt inte första gången en sittande president förlorar i mellanval. Macron behöver egentligen bara tala om annat; få fransmännen att intressera sig för nationell  politik igen och lyssna på presidenten istället för att fördjupa sig i statistik över La République en Marches  usla valresultat. Det borde fungera. Men de gröna vädrar ändå morgonluft och de tillsammans med andra vänsterpartier hoppas nu kunna skaka fram en presidentkandidat till valrörelsen 2022. Någon kandidat som har karisman att kunna peta ner Marine Le Pen från hennes förväntade första utmanarposition  och bli den tunga konkurrenten till Macron.