Demonstration i Paris mot polisvåld

• juni 4, 2020
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Bilden av den franska polisens sätt att verka bland medborgarna är splittrad. Det beror verkligen på vem man frågar. Frågan får ökad aktualitet när människor demonstrerar mot polisvåldet. Händelsen med det brutala polisvåldet mot George Floyd som ledde till hans död i Minneapolis har upprört människor i Frankrike och ledde till en stor demonstration i Paris igår med omkring tjugotusen deltagare. Demonstrationen handlade om George Floyd men i hög grad också om svartas situation gentemot polisen, särskilt i utsatta förortsområden.

Fransmännens inställning till polisen skiftar över tid. Snarare har förtroendet på senare tid minskat. Enligt en undersökning, gjord av Ifop 2020, gäller det särskilt grupperna unga, arbetare och personer som säger sig rösta på vänsterpartiet La France Insoumise och det högerradikala Rassemblement National. Bland dessa grupper når stödet inte mycket högre än en tredjedel av det tillfrågade. Skälet till att förtroendet är lågt i dessa grupper lär skifta. La France Insoumise misstror polisens sätt att behandla förortsungdomarna medan Rassemblement Nationals väljare sannolikt anser att polisen inte förmår ta tillräckliga krafttag i kampen mot brott utförda av invandrare eller terrorister.

Den officiella hållningen till polisen speglar snarare den uppfattning som finns i den mer välbeställda medelklassen som röstar på Macron och på den republikanska högern. Här dominerar förtroendet. När jag ser tv-program som belyser rättsfrågor och våld på gator och i demonstrationer slås jag av den positiva hållning som visas polisen. Det finns en utbredd misstro, hos många medborgare, om att polisen i vissa lägen tar till övervåld och att det särskilt drabbar människor som lever i invandrartäta förorter. Men bilden får inte riktigt fäste i det mer officiella samtalet i stora medier och där också ledande politiker ges tillfälle att yttra sig. Jag hör också hur franska kommentatorer gärna målar upp en skillnad mellan den rasistiska polisen i USA och en demokratiskt sinnad polis i det egna landet.

Demonstrationerna i Paris igår visar ändå att det finns människor, särskilt bland de unga, som är beredda att trotsa de sanitära regler som gäller under coronaepidemin för att demonstrera sin ilska mot repressiva polisåtgärder och övervåld mot svarta. En gammal historia, som levt kvar genom olika juridiska utredningar, har tagits upp i dessa dagar; fallet med en svart man, Adama Traoré, som dog efter våldsam behandling av polismän. En rad tecken pekar mot att hans död har orsakats genom polisiärt övervåld. Det skedde 2016 men affären lever vidare, helt oberoende av George Floyd-affären, men naturligtvis inspirerats av händelsen i Minneapolis.

Det talas om ett USA som är kluvet i två eller möjligen flera delar. Det gäller också Frankrike. Det är uppenbart att hudfärg och bostadsort i vissa situationer spelar roll för hur polisen behandlar människor  Frankrike har inte samma historiskt rasistiska tradition som USA men det går inte att förneka att det finns ett vi-och-dom-tänkande också i Frankrike där bland annat de svarta ungdomarna i utsatta förorter löper risk att uppfattas som andra klassens medborgare. Detta är ett känsligt ämne i ett land som så starkt, liksom USA för övrigt, bekänner sig till alla människors lika värde och samma rättigheter. Så är det i teorin och så skulle de flesta poliser också uttrycka det. Det är den bilden som media och den politiska ledningen ständigt försöker kommunicera. Men det finns en undervegetation av rasistiskt tänkande hos en del av befolkningen. Det har inte minst de senaste årens öppna kritik mot muslimer visat. Vissa poliser och vissa polisingripanden, inte minst alla identitetskontroller i förorterna, blir ett uttryck för dessa antidemokratiska underströmmar.

De närmaste dagarna får visa om det som hände i Minneapolis och nu i Paris och även i Stockholm kommer att leda till fler och kanske mer våldsamma demonstrationer. Efter en vår i karantän finns risken att det som hållits igen av respekt för virusets härjningar nu får en extra kraft och exploderar i än starkare indignation, upprördhet och starka känslor. Ämnet rasism berör och alla är verkligen inte övertygade om att allt står rätt till i länder som Frankrike kring polisens agerande mot de svarta. Det finns alltför många exempel på vardagstrakasserier från polisens sida som kan få stora ungdomsgrupper att också framöver trotsa regeringens sanitetsregler och gå till än starkare attack mot det etablerade samhället.