Vem ska vi tro på?

• april 27, 2020
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag ser en del diskussioner på fransk tv om krisen kring covid-19. Ja, det senare behöver jag knappt lägga till. Allt i Frankrike – som i alla andra länder – handlar om detta virus. Det slår mig att i Frankrike styr läkarna opinionen i ämnet.

Det är alltid farligt att göra enkla tolkningar av olika nationers kultur. Det blir oprecist, ovetenskapligt och ibland rent av exkluderande och rasistiskt mot vissa minoritetsgrupper i ett land. Men det är ändå rätt tydligt att vissa yrkesgrupper har högre status i Frankrike än i exempelvis Sverige. Läkare hör till den gruppen. Företagare hamnar längre ner på statusstegen.

Jag kan inte räkna dem alla, dessa professorer i medicin som passerar i tv-kanalernas studios eller snarare dyker upp i sina hem, uppkopplade via telefon eller genom andra bild- och ljudkanaler. Men hur de nu än framträder i tv-rutan – de är många och deras ord tycks ha en oerhörd verkan. De varnar för att viruset kommer att sprida sig fortare och hålla stånd längre om inte regeringen fortsatt håller människor borta från allmänna miljöer och framförallt från varandra. Alla dessa professorer i medicin påverkar allmänheten som misstror den politiska ledningen. Medicinarna verkar också påfallande eniga om att en sträng karantän måste respekteras för att inte denna epidemi ska förlängas och kanske öka i kraft framåt sommaren och nästa höst och vinter.

Jag står på balkongen i min Stockholmslägenhet och tittar ut över parken där lågstadieeleverna leker på rasterna. Det ligger en skola mitt emot det hus där jag bor. De spelar fotboll och basket på rasterna, jagar varandra, faller i varandras armar, under vänligt övervakande av sina lärare. Det är som vanligt och såsom vi lärt oss av våra medicinska experter på Folkhälsomyndigheten att det ska vara. Jag tror de föräldrar är få som vägrar släppa sina barn till skolan.

Den 11 maj ska skolorna åter öppna i Frankrike, enligt regeringens planer. Kanske inte alla skolor på en gång och inte alla elever får sitta som vanligt i klassrummen. Och skolpersonalen planerar för att barnen ska respektera avstånd och det kommer att organiseras noga så att skolluncherna äts av eleverna med respekterat avstånd på en eller två meter. Ändå har två av tre föräldrar i en undersökning förklarat att de inte vill skicka sina barn till skolan den 11 maj. Misstron mot den politiska ledningen och staten är stor och förtroendet sjunker nu vecka för vecka. Men antagligen tror allmänheten mer på de medicinska professorerna som ständigt varnar för alltför snabb återgång till ett mer normaliserat läge. Politikerna är inte några galna libertarianer på området, Tvärtom men tanken att öppna skolorna lite försiktigt och i omgångar räcker för att oroa särskilt föräldrarna.

Varje land har sina auktoriteter. Fransmännen tror inte på politikerna och inte på myndigheter men de tror på läkarna. De flesta familjer  har en generalist och frekventerar dessutom ofta en rad andra läkare för konsultation och vård för specifika sjukdomar. Människor har förtroende för sina läkare och det förefaller spela roll i värderingen av olika auktoriteter i coronatider. Det handlar om vem man tror på, Trots den plågsamma karantänen är så många fransmän ändå benägna att följa den yrkesgrupp som förespråkar de hårdaste restriktionerna. Det verkar inte hjälpa att företagen går i konkurs och arbetslösheten växer. Visst, det är allvarligt och det påverkar många människors liv. Men mina barn får inte smittas i skolan. Först och främst bör man lyssna på läkarexpertisen.