Strejkerna fortsätter

• december 8, 2019
• Tomas Lindbom
• no comments

Strejkerna och demonstrationerna den 5 december blev som förväntade. Stort pådrag och ett mer eller mindre lamslaget samhälle. Nu väntar Frankrike på nästa stora dag av revolt, nu på tisdag den 10 december.

Det är alltid vanskligt att räkna antal demonstranter. De fackliga organisationerna brukar fyr- och femdubbla de siffror som polisen redovisar och sanningen kan inte heller sägas ligga i mitten mellan dessa olika uppskattningar. Enligt tidningen Le Monde, som brukar presentera vederhäftiga fakta i sin artiklar, demonstrerade cirka 800 000 personer runt om i landet på torsdagen den 5 december. Dessutom – och det var förstås mer betydelsefullt -var strejkerna så omfattande att stora delar av samhället blockerades. Det var anställda inom offentlig sektor som alltid strejkar. Den här gången var särskilt skolorna berörda och många tvingades stänga på grund av lärares missnöje med hotet om indragna pensionsförmåner. Medborgarna, inte minst i Parisregionen, störs också särskilt av att personal inom transportsektorn strejkar. Det hindrade många från att kunna åka till jobbet under strejkdagen.

December månad är en känslig månad också för butiker som vänder sig till julhandlande fransmän. Det blir särskilt problematiskt om strejkerna drar ut på tiden. Nu står det klart att motsvarande strejker genomförs nu på tisdag. Mindre strejker, särskilt inom tåg- och tunnelbanesektorn, genomförs varje dag.

President Macron och hans regering befinner sig i ett pressat läge. Tanken är att ramarna för pensionsreformen ska presenteras under kommande vecka. Det är egentligen rätt anmärkningsvärt att strejkerna och demonstrationerna började innan regeringen lagt sitt förslag. Det är inte osannolikt att regeringens lagförslag kommer att leda till att motståndet eskalerar. Regeringen försöker verkligen att skjuta på pensionsreformen och ta den i många steg, utspridda över lång tid. Sannolikt kommer reformen inte slå igenom förrän om tjugo eller trettio år. Macron var i början väldigt optimistisk och trodde sig kunna genomföra reformen inom betydligt kortare tid och med mindre hinder på vägen. Dessutom presenterade han denna reform före valsegern som hans viktigaste fråga att lösa. Nu har han fått känna på de krafter som kan mobiliseras bland fackliga organisationer och dess medlemmar men också av oorganiserade anställda runt om i landet. De gula västarna tvingade honom att backa förra året kring flera förslag på bland annat skatteområdet. Nu lär han tvingas anpassa sin politik vad gäller pensionsfrågan.

Vi vet inte vart denna fråga tar Frankrike denna vinter. Regeringen talar också ständigt om samtal och dialog med berörda organisationer. Ju starkare demonstrationerna och strejkerna blir desto tuffare blir det för regeringen att föra dessa samtal. Macron och hans regering vet också att pensionsfrågan inte är den enda som stör medborgarna. Missnöjet grundas på en rad frågor. Flera år av svag ekonomi och försämringar av välfärden sätter sina spår. Och även i denna konflikt stöds de strejkande och demonstranterna av en majoritet av befolkningen. Så var det under en stor del av förra vintern när de gula västarna gjorde uppror och så är det nu.

Mönstret i år känns alltså igen men skillnader kan märkas jämfört med förra året. Den viktigaste är att de fackliga organisationerna återtagit kontrollen i år. De gula västarna spelar en undanskymd roll. Det innebär också att black bloc har svårare att ta sig in i demonstrationerna och starta våldsaktioner. De fackliga är inte lika lätta att infiltrera som de gula västarna. Det är en sak att glädjas åt.