Franska medier drar åt höger

• oktober 27, 2019
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Det kulturella och politiska Frankrike drog efter andan förra året när den välkände programledaren Frédéric Taddeï accepterade att bli affischnamnet  för en tv-station, betalad av ryska staten, för att där leda ett debattprogram med titeln ”Förbjudet att förbjuda”. Han var först men nu sker förändringar i riktning högerut på den politiska skalan också i etablerade tv-kanaler.

Frédéric Taddeï var för tio år sedan en mycket uppburen programledare för Ce soir ou jamais (Ikväll eller aldrig). Han samlade rader av intressanta debattörer kring aktuella ämnen med politisk anknytning. Han fick mer kritik under de senare åren för att inte tydligare i sin programledarroll markera mot de högerextrema som han också lät ta plats – och i allt större utsträckning – i sina program. Hans övergång till  ett rysktägt tv-bolag var visserligen chockerande för många men ändå inte helt oväntat. Han förebådade då en förändring som nu har börjat sätta sig alltmer.

Jag reagerade häromveckan när ankaret för det liberala BFMTV, Ruth Elkrieff, bjöd in den mest kända högerextrema journalisten och essäisten Eric Zemmour för en längre intervju; inte i första hand för att sätta åt honom för hans reaktionära åsikter utan för att ge honom plats att i minst en halvtimme utveckla sina tankar kring invandring, muslimer, homosexuella och så vidare.

Nu har CNews, en av de privata nyhetskanalerna i fransk tv, tagit ett steg ytterligare i denna riktning högerut. Sedan några veckor tillbaka sitter Eric Zemmour som kommentator i denna kanal varje kväll. Han blir därmed inte bara en gäst utan en  inofficiell representant för kanalen. Flera andra kända debattörer med kopplingar till Nationell samling eller åsiktsriktningar i dess närhet bjuds också in.

Vivendigruppen som äger CNews gör förstås detta för att det lönar sig. Det var en tidsfrågan innan den folkliga högeropinion som speglas i Nationell Samlings starka väljarsiffror skulle sprida sig till opinionsbildningen i de stora nationella tv-kanalerna. Nu är barriären nedbruten och kanalerna kan på bred front tolka frågan om opartiskhet, objektivitet och allsidighet på ett nytt sätt genom att ge utrymme för personer som öppet angriper muslimer, tolkar om förintelsen och ser minoriteter som grupper som inte ska skyddas eller i varje fall ges särbehandling. Eller som Eric Zemmour enligt tidningen Le Monde sa i CNews häromkvällen apropå lagar om inseminering och adoption: ”De homosexuella får väl ligga med någon av det andra könet för att skaffa barn.”

Det liberala samhället vill ju främja en fri och obunden debatt. Det är alltid en fråga om avvägning när personer som angriper till exempel uppnådda mänskliga rättigheter också ska få argumentera för att riva ner dem och driva antidemokratiska ståndpunkter i en demokrati. Men var går gränsen när debattörer får handskas nonchalant med sanningen och producera fake news? Många franska debattörer som är vänster eller liberala rasar i dag mot det utrymme som en person som Eric Zemmour får i debatten. Mest handlar det kanske om en förtvivlan över att en så stor del av opinionen i landet gillar vad han säger, inte minst i hans väldigt tydliga kamp mot muslimerna i landet? För honom hotas landet av denna minoritet. Han tolkar det mesta som islamism och tillhör dem som tror att Frankrike går under som nation om inte denna grupp i samhället stoppas på något sätt.

Det är som om utvecklingen ofrånkomligt går i en viss riktning. Mer och mer av åsikter som ansågs absurda för några år sedan börjar bli normala i dag och det är väl då inte särskilt förvånansvärt att representanter för dessa åsikter också får plats i tv-kanalerna. Men vad händer med miljoner medborgare som lever som muslimer? Vad händer med de homosexuella och säkerheten för dem och för andra minoriteter i samhället? Högerextrema åsikter kan torgföras i en tv-studio utan nämnvärda konsekvenser. Men sedan lamporna i studion släckts ner tar andra opinionsyttringar vid. Och de som för den kampen är inte alltid lika sofistikerade i val av metoder.