Fransk valdebatt inte som den svenska

• maj 23, 2019
• Tomas Lindbom
• no comments

Igår kväll genomförde franska televisionen sin slutdebatt inför söndagens EU-val. Över trettio listor konkurrerar om platserna i den franska gruppen av EU-parlamentariker. Så många fick inte komma till tals i tv men däremot femton, uppdelade på två grupper. I den första gruppen var de sex, varav några kända namn. Marine Le Pen segrade enligt tittarnas omdöme i en snabbt arrangerad opinionsmätning av debatten. Som alltid i franska politiska debatter var den intellektuella nivån hög och stökigheten med ständiga brott mot debattordningen legio.

Den franska valrörelsen inför EU-valet har handlat om miljö, Frankrikes roll i Europa, ekonomi med frågor om handel  samt migration. Det är inte konstigt att Rassemblement national (Marine Le Pen) och La République en Marche ! (Emmanuel Macron) stigit fram som de ledande i opinionsmätningarna. Här framträder de klaraste motsättningarna. Det ska också noteras att Nationell samling har ett helt annat stöd i opinionen och en självklarare legitimitet  än Sverigedemokraterna har i Sverige. Macrons parti är det proeuropeiska alternativet med förslag i federalistisk riktning som går längre än Liberalerna i Sverige. Gemensam EU-armé, bankunion, förslag om gemensamma skatter och lagstadgad minimilön. Nationell samling har dragit tillbaka sitt förslag om att gå ur euron och EU men är starkt kritisk mot frihandel och mot gemensamma lösningar inom EU på snart sagt varje område; migration, miljö, handel och så vidare.

De andra partierna tvingas spela en underordnad roll rent styrkemässigt. Däremot visade debatten att flera andra kandidater gjorde mycket gott ifrån sig och även fick fina betyg av tittarna i opinionsmätningen som nu värderade deltagarnas retorik och sakliga resonemang mer än tog ställning till hur tittarna skulle rösta om det varit val just den kvällen.

Det visade sig att representanten för La République en Marche!, Francois Bayrou, en äldre tidigare minister och ledare för ett stödparti till Macron, kom långt ner på popularitetslistan, en av de sista platserna av de femton kandidaterna. Han var också väldigt svag. Närmast ett mysterium att Macron och hans stab lät en fördetting som Bayrou vara deras kandidat i den avgörande debatten. Frågan är om inte utfallet av onsdagens debatt leder till att Nationell samling kommer före La République en Marche! i söndagens val. Det har blivit en symbolfråga för både Macron och Le Pen att vinna den inbördes kampen mellan partierna. Bayrou var verkligen svag; osäker i tonen och föreföll också dåligt påläst. Marine Le Pen surfar på sin populistiska retorik. Hon vänder sig till de missnöjda i valmanskåren och de är många. Hon söker däremot aldrig stöd hos överklassen eller de större städernas medelklass. Där har hon väldigt lite att hämta. Nej, hon söker sitt stöd bland dem som kallat sig för de gula västarna eller haft sympatier för denna rörelse – i verkligheten minst hälften av befolkningen.

Slutdebatten i den franska EU-valrörelsen ger insikten om hur långt Frankrike gått på väg mot populism och misstro mot landets politiska ledning. En misstro som egentligen inte bara riktar sig mot Macron utan mot alla som under ett halvsekel lett nationen. Det är typiskt att den näst mest populära i debatten ur tittarperspektiv blev Manon Aubry, första namn på listan för det vänsterradikala La France Insoumise. Hon var rapp och duktig men också systemkritisk som Marine Le Pen. Och detta sagt om en debatt som förmodligen följdes av en mindre del av valmanskåren och sannolikt till stor del av den etablerade urbana medelklassen. Frankrike går stadigt mot mer av radikal systemkritik, populism och alltmer ökad misstro mot den politiska klassen i landet.