Motståndet mot antisemitismen

• februari 20, 2019
• Tomas Lindbom
• no comments

Igår tisdag genomfördes demonstrationer mot antisemitismen på en rad platser i Frankrike. I Paris samlades människor på Place de la République. Uppskattningsvis rörde det sig om cirka 20 000 demonstranter. President Emmanuel Macron begav sig tidigare samma kväll tillsammans med talmännen för senaten och nationalförsamlingen till minnesplatsen om förintelsen i Marais. Presidenten kommer ikväll att tala inför Crif, sammanslutningen av olika judiska organisationer i Frankrike om nödvändiga åtgärder från statens sida för att komma tillrätta med den växande antisemitismen. Det senare är en mycket svår uppgift att lösa. Ingen har hittills kunnat ge några självklara svar på den frågan.

De senaste dagarnas antisemitiska aktioner har chockat stora delar av Frankrike. Hakkorset har ritats på judiska gravstenar och på andra ställen. Ordet Juden har ritats på ett fönster till ett bageri ägt av judar. Filosofen Alain Finkielkraut som stod och tittade på de gula västarnas kortege i centrala Paris i lördags blev verbalt antastad av demonstranter som skrek ord i stil med djävla smutsiga sionist.

Det är förstås en oerhörd lättnad att det officiella Frankrike på ett tydligt sätt och i enighet bland partierna ställer upp och fördömer de antisemitiska hatbrotten och det antisemitiska hatet. Även Marine Le Pen tar avstånd och även om hon inte bjudits in till demonstrationen igår kväll ändå genomförde en egen markering med några av sina närmaste. Det finns självfallet en stark opinion i landet för alla medborgares lika värde. I republikens namn, som det heter i Frankrike, ska alla behandlas på samma sätt vad gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna. Emmanuel Macron är en av de starkaste försvararna av dessa liberala och demokratiska värden. För honom är också antisemitismen något i absolut mening vidrigt och omänskligt.

Det som väcker oro är ändå att detta är en officiell linje och det är en hållning som representeras av flertalet fransmän men långt ifrån alla. Det är inte heller någon liten minoritet som uttrycker tankar och uppfattningar som kan mer eller mindre kopplas till antisemitism. För att ta ett exempel anser 22 procent av fransmännen att det finns en sionistisk komplott i världen och att 36 procent av Le Pens väljer säger samma sak. Det är också anmärkningsvärt att nästan hälften av de hatbrott som utfördes under 2018 riktades mot judar. Judarna representerar trots allt en knapp procent av den franska befolkningen. Utöver dessa siffror är det alldeles uppenbart att en hel del av den kritik som riktats mot Macron under de senaste månaderna har kopplat honom till det judiska. Hans år som bankdirektör på Rotschildbanken är ett exempel. Det är inte heller bara ett uttryck för antikapitalism att de mer hårdföra av de gula västarna i hög utsträckning attackerat banker med olika tillhyggen. Kopplingen mellan Macron, banker, judar är uppenbar. Åter rör det sig om tankar kring judarnas roll som regissörer av den globala finansmaktens attacker mot vanligt, fattigt folk.

I diskussionerna här i Frankrike om de senaste dagarnas antisemitiska tilltag har frågan om de sociala mediernas roll också kommit upp. Här flödar hatet i allmänhet. Här sprids lögner och fördomar. Här förekommer en rad attacker mot judar. Det är inte försumbart. De sociala medierna blir plattformen för kunskaps- och informationsspridning i breda folkliga sammanhang. En missnöjd gul väst i en mindre stad eller by i Frankrike har ofta mindre tilltro till vad som sägs i nationella tv-kanaler än vad som sprids på nätet.

Antisemitismen har alltid funnits i Frankrike. Vi kan påminna om Dreyfusaffären, om attackerna mot ministerpresidenten Léon Blum som var jude och som rent fysiskt också blev attackerad av representanter för den högerextrema Action francaise på 1930-talet. Vi kan påminna oss om kollaboratörerna i Vichyregeringen under Hitlers ockupation av Frankrike. Nationella fronten med grundaren Jean-Marie Le Pen har haft klara antisemitiska drag och bland annat förnekat omfattningen av förintelsen av judar under andra världskriget och kallat det för en parentes i historien.

Frankrike är delat i denna så centrala demokratiska fråga. Det finns inte heller några självklara svar på hur landet ska komma tillrätta med detta spöke. Utbildning i skolorna – var femte ung fransman mellan 18 och 21 år känner inte till förintelsen – är ett svar, hårdare lagar ett annat. Alla vet hur svårt det är. Ikväll kommer Emmanuel Macron när han talar inför den judiska samarbetsorganisationen Crif att försöka ge några förslag till åtgärder.