Kritiskt läge i Frankrike

• december 1, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det blev som många befarat. Den andra lördagens demonstrationer i Paris på Champs Elysées blev betydligt allvarligare och framför allt våldsammare än den första. Inrikesministern och polisledningen satte in över 4 000 poliser för att garantera säkerheten denna del av huvudstaden. Dessvärre var den våldsamma delen av demonstrationen lika stor, de element vars huvuduppgift är att genom gerillakrigföring skapa bråk med ordningsmakten och förstöra gator, affärer och byggnader i omgivningen.

Nu på kvällen  när jag skriver dessa rader pågår striderna fortfarande och då har spänningen varit starkt laddad sedan tidig morgon. På hundratals platser i huvudstaden har det brunnit i dag och eldsvådor förekommer fortfarande. Nya barrikader byggs. De våldsamma grupperna river ner byggnadsställningar från hus som repareras och skapar avspärrningar av gator vilket delvis förhindrar trafiken på tvärgatorna till Champs Elysées. Ägaren till ett apotek  berättade för tv-kanalen BFMTV hur han tvingades konstatera att hans butik slagits sönder. Han var förstås inte ensam. Många butiksägare vågade aldrig ens öppna sina affärer i dag. Runt om i detta område brinner fortfarande bilar.

Det är alltså en stad i en form av inbördeskrig. Dessa våldsamma element som består av grupper på yttersta höger- och vänsterkanten och andra opolitiska grupper med samma mål att förstöra slåss med polisen. De så kallade vanliga demonstranterna från de gula västarna har också enligt uppgifter från oberoende observatörer radikaliserats sedan förra lördagen. De har denna lördag bestått av en större andel män men också av deltagare som förefallit mer militanta och mer verbalt aggressiva i sitt förhållande till den politiska ledningen i landet och till polismakten.

Det är säkert så att det även denna lördag funnits en majoritet som bestått av  fredliga demonstranter i Paris. Nu på kvällen räknas det med cirka 75 000 gula västar i hela Frankrike, i Paris säkert inte fler än tiotusen. De mer aggressiva och framförallt våldsamma grupperna har ändå tagit över  till viss del och radikaliserat rörelsen. Däremot visar bilder från andra städer runt om i Frankrike att det på många ställen pågått värdiga demonstrationer och aktioner vid olika utfarter till motorvägar. De gula västarna var ju från början en rörelse som ville demonstrera mot den höjda bensinskatten.

Än så länge har oroligheterna i Paris främst koncentrerats till området kring Champs Elysées. Inget hindrar dock att de våldsamma konflikterna kan flytta till andra kvarter. Den fackliga organisationen CGT har i dag demonstrerat mellan Place de la République och Place de la Bastille men det skedde uppenbarligen under ordnade former.

Dagens oroligheter får naturligtvis en rad politiska konsekvenser. Oppositionspartierna har hittills inte visat särskilt mycket vilja att stödja regeringen för att skapa mer lugn i landet. Tvärtom försöker såväl vänster som höger att utnyttja upproret för egen politisk vinning. Marine Le Pen kräver att nationalförsamlingen ska upplösas och nyval hållas. Högerns ledare Laurent Wauquiez kräver folkomröstning i frågan om skatt på drivmedel. Jean-Luc Mélenchon från vänsterpartiet La France Insoumise talar om en social revolution men höll sig på lämpligt avstånd från Paris genom att åka till Marseille och uttala sig därifrån. Alla oppositionsledare riktar stark kritik mot Macrons oförmåga att lyssna till folkets röst.

Det är uppenbart att en lördag till med demonstrationer på Champs Elysées skulle få ännu mer katastrofala följder. Regeringen måste göra något i veckan för att lugna alla upprörda känslor. De gula västarna tänker inte ge sig utan ser dagens upplopp som en signal om att regeringen kan komma att backa. Regeringen å sin sida står inför svåra val. Som läget är nu räcker det inte med att gå de gula västarna till mötes med justeringar av nivån på bensinskatten eller förändringar i förmögenhetsbeskattningen. Sådana begränsade reformer biter inte på människor som rasar mot eliten efter fyrtio år av stegrad social vrede.

Frågan är vad regeringen ska göra. Emmanuel Macron befinner sig nu på G20-mötet i Argentina. Bör han lämna det i förtid för att komma hem och tala till folket och till de gula västarna? Mycket tyder på att han inte längre kan lämna den här frågan till premiärminister och regeringen. De gula västarna förväntar sig att presidenten själv agerar på ett kraftfullt sätt och med en annorlunda politik. Det måste märkas att presidenten på djupet förstått deras vrede och deras förtvivlan och att han drar radikala konsekvenser av denna insikt. Frågan är om det hjälper. Macron har samtidigt lovat franska folket ett systemskifte som han måste vara trogen. Han måste tro på sin politiska linje. Skulle han avvika för mycket från den har han å andra sidan givit upp sin mission som president och precis som sina företrädare backat inför en utomparlamentarisk social revolt vars politiska program i många delar saknar konsekvens och rimlighet i sina krav.