Gränser men också grannar

• december 22, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det undgår ingen att västvärlden befinner sig i ett mer kritiskt läge än på många år. En rad fenomen av politisk, social, ekonomisk, religiös och kulturell karaktär har drivit folk och länder i en riktning som oroar. Nationella värden och nationalismen stiger fram som en ny kraft. Den globalisering och fredliga öppenhet som många trodde var möjligt för trettio år sedan, efter Berlinmurens fall, har snarare vänts till misstro inom länder och mellan länder. Gränser kan behövas. Det totalt gränslösa är inte heller eftersträvansvärt. Men på andra sidan gränsen bor trots allt en granne och det gäller inte bara i den stadsdel, by eller stad där vi bor. Det gäller också på andra sidan en nationsgräns och i vid mening. Svenskar och fransmän är grannar i många avseenden med amerikaner, tyskar, ungrare och greker.

Någon har skrivit i dagarna före jul att krubban med Jesusbarnet fylls av judar, araber och invandrare. Tar vi bort alla dessa figurer finns bara åsnan kvar. Grannar är också alla som flytt och som söker bygga upp ett nytt liv i ett nytt land. Hela historien berättar om människor som rör sig över gränser. Nationalismen är ett nytt fenomen i historien, likaså taggtrådsstängsel och murar som skiljer länderna åt.

Nu står vi inför en jul som borde få oss alla att fundera över vart vi är på väg i vår del av världen. Politik är det möjligas konst. Det är fåfängt att döma andra för hårt liksom det är omöjligt att skapa ett lyckorike. Det är däremot möjligt att stödja krafter som vill samarbeta för att göra tillvaron mindre plågsam för dem som är fattiga eller saknar en bostad och en plats att kalla sitt hem.

Frankrike plågas av en rad inre konflikter. Denna höst har spänningarna mellan olika befolkningsgrupper ökat på ett betänkligt sätt. De gula västarna är en signal om att detta land lever i en social och ekonomisk kris. I fyrtio års tid har många fått det sämre. Misstron hos stora grupper på landet och i mindre städer gentemot makten i Paris är svår att inte se och ta hänsyn till. Samtidigt riktas också en folklig vrede mot invandrarna som – helt orättvist – får bära en del av ansvaret för missnöjet. Dessa konflikter kan trasa sönder ett land. Vad betyder då nationella värden? De blir med det senare perspektivet bara ett sätt att utestänga andra från gemenskapen.

Jag minns inget år vid juletid när jag upplevt ett så sårigt Frankrike som i år. Grannsämjan fungerar inom den egna gruppen men långt ifrån hos alla grannar i landet. De gula västarna må ha ett stort stöd i opinionen men det kan mycket väl vara högst övergående och leda till nya frustrerande konflikter. Var finns de fattiga i städernas förorter? Hur ska medelklassen och arbetarklassen försonas? Och hur ska demokratin stärkas när hatet mot de folkvalda är så starkt.

Det finns skäl att fundera över grannar och att släppa in människor över gränserna. Det betyder inte nödvändigtvis en stor invandring men det betyder att människor börjar lyssna på varandra och ta  varandras olika behov på allvar.

En god jul är inte bara en ytlig fras. Innebörden är mycket djupare, inte minst i kristen tolkning där hoppet om en ny tid är så stark genom Jesu födelse. I de franska kyrkorna är jag övertygad om att dessa tankar konkretiseras på olika sätt. Även i Sverige, i början av en lågkonjunktur och med politiska partier som inte förmår samverka, borde vi ta till oss julens budskap.

God jul!