Sjuttiotvå statschefer firar vapenstilleståndet 1918

• november 11, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är en världsnyhet. Första världskriget som upphörde den 11 november 1918 hade varit ett grymt krig i skyttegravarna. Det ledde till miljoner döda men också dessvärre till ett andra världskrig bara tjugoett år senare. Det har funnits skäl att påminna sig krigsslutet för hundra år sedan för att tacksamt minnas slutet av ett krig men också för att påminna sig hur viktigt det är att bibehålla freden. Det tog bara tjugoett år innan andra världskriget utbröt. Vi vet att Nazityskland spelade en avgörande roll för detta andra krig men också att fredsuppgörelsen i Versailles 1919 skapade en motsättning mellan ledare och folk i olika västländer och en jordmån för nytt vapenskrammel.

Frankrike har blivit värd för minneshögtiden av den 11 november 1918. Sjuttiotvå ledare har samlats i Paris och deltagit i söndagens manifestation vid Triufbågen. Där fanns inte Kinas statschef men däremot USA:s, Rysslands och Turkiets presidenter liksom regeringschefer i länder som Kanada och Tyskland. Svenske statsministern har också varit närvarande.

Efter lunchen har alla utom Donald Trump samlats för ett fredsforum ute i La Villette i östra Paris. Detta är en viktig samling som markerar att en stor del av världen söker samtal kring fred och att denna fred måste skapas i samspel mellan många länder. Fred och utveckling skapas inte bara i möten mellan två stormakter som är Donald Trumps huvudsakliga linje. Det är också symptomatiskt att den amerikanske presidenten inte deltar i eftermiddagens fredsforum.

Emmanuel Macron spelar en avgörande roll under dessa händelser den 11 november. Han är den enda europeiska ledare av dignitet som nu kan föra talan. Han är också den som hårdast attackerar den egoistiska nationalismen och främlingsfientligheten. Han är det liberala Europas starkaste röst sedan Angela Merkel bestämt sig för att gradvis dra sig tillbaka från sin politiska ledning. Hon ersätts i december som ledare för det tyska kristdemokratiska partiet och ställer inte upp för en ny kanslersperiod efter nästa förbundsdagsval.

Det franska folket uppskattar när deras president spelar en viktig roll på den internationella scenen. Macron har genomgått en tung inrikespolitisk period sedan våren och sommaren. Senast har han kommit i konflikt med stora väljargrupper kring hans förslag om att höja bensinskatten. När han samlar stora delar av världens ledare kring sig i Paris stiger opinionssiffrorna. Fransmännen vill gärna se sitt land påverka storpolitiken.

Macrons tal kommer att analyseras mer  de kommande veckorna och månaderna. Det finns anledning att återkomma till frågan i vilken utsträckning Macron på allvar kan skaffa sig större inflytande på den internationella scenen. Många menar redan att Europa och EU är så försvagat att han, även i det fall han accepteras som kontinentens ledare, saknar redskap att bidra till några som helst förändringar på fredens och på den internationella samverkans områden. Det är en rimlig bedömning. EU-valet i vår kommer förmodligen att ännu starkare visa på interna konflikter mellan nationerna, särskilt mellan Öst- och Västeuropa. Väljarmätningar i Frankrike visar dessutom att Marine Le Pens parti Rassemblement national har ett starkare folkligt stöd än Macrons parti La République en Marche. Valet i vår kan alltså bli en veritabel kalldusch för Macrons Europapolitik redan i hans eget land och ett ännu större bakslag bland EU-länderna i allmänhet.