Politiskt drama med gula västarna mitt i Paris

• november 24, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är lördag i Paris. Klockan har passerat fyra på eftermiddagen. Spänningen är hög på Avenue des Champs Elysées. Visserligen är bara 5 000 representanter från de gula västarna där men också ett antal, oklart hur många, så kallade casseurs (politiskt våldsamma element som uppträder vid de flesta större demonstrationer) som bygger barrikader, tänder eld på föremål och kastar stenar mot polisen som svarar med tårgas och gör utfall med sina batonger. Denna kraftmätning har nu pågått sedan förmiddagen och verkar ännu inte ha avtagit i styrka. Förmodligen följer en stor del av befolkningen detta drama på de franska nyhetskanalerna och vi vet att så sent som häromdagen var åtta av tio fransmän välvilligt stämda till de gula västarnas uppror.

President Macron och hans regering har felbedömt konsekvenserna av förslaget att höja skatten på bensin och diesel. Istället för applåder för en skatt på drivmedel som skadar miljön fick regeringen emot sig en våldsam reaktion från främst de medborgare som brukar kallas för ”de ilskna fransmännen”och som anser sig behöva bilen i vardagen. De gula västarna saknar ledning, program och konkreta krav men en oerhörd ilska över att vara bortglömda och utsatta för en politik som bara gynnar de rika. Under de tio dagar som gula västarna agerat genom att stoppa trafiken på tusentals vägutfarter från städer och byar runt om i landet har ändå vissa krav formulerats. Återinför förmögenhetsskatten och dra bort förslaget om bensinskattehöjningen, kräver organisationen.”Ge oss mer pengar över när skatterna är betalda! Det är inte acceptabelt att köpkraften ständigt minskar.”

Ilskan hämtar näring från en frustration som är generell, som sträcker sig längre än frågan om bensinskatten. Det handlar återigen om denna känsla av utanförskap som förmodligen en majoritet av fransmännen känner dagligdags. Motsättningen i denna manifestation som i så många andra på senare år handlar om konflikten mellan elit och folk. De gula västarna har åkt i bussar från övriga landet för att demonstrera i Paris. Parisarna själva verkar inte berörda av denna ilska som ändå får stöd av en så stor majoritet av befolkningen. Det är uppenbart att de marginaliserade förorternas folk inte deltar i revolten. Jag har följt BFMTV, den privata nyhetskanalen  i fyra timmar och inte hört en enda representant för storstädernas förorter uttala sig. De förekommer förmodligen bland demonstranterna men i väldigt litet antal.

Röken stiger från eldsvådorna på flera ställen på Champs Elysées. Helikopterbilder från tv-kameror ger bilden av människor i gula västar som lite planlöst rör sig på avenyn och ett antal våldsamma element som slåss med polisen och startar nya bränder. Frågan är hur denna dag ska sluta. Kommer överhuvudtaget de femtusen demonstranterna att framföra några krav och var sker detta?

Regeringen har förbjudit demonstranterna att genomföra sin manifestation på Champs Elysées. Risken för våld och förstörelse ansågs för stor, enligt de styrande. Istället gav regeringen tillåtelse till demonstration på Champs de Mars som är ett stort billöst fält nedanför Trimfbågen. Gula västarna vägrade. Skälet säger något om hur låst läget är i Frankrike. ”Vi är fransmän. Det är vårt land. Vi vägrar att bli parkerade i en park som en skock får.”

Regeringen ger inte intryck av att under  veckan som gått ha lyssnat på ge gula västarnas frustrerade aktioner vid motorvägsutfarterna. Söndagens manifestation förefaller hittills ha blivit ett organisatoriskt misslyckande för dem.Å andra sidan är läget också kritiskt för Macron. Han har inte lyckats att ena sitt folk utan tvärtom ökar spänningarna mellan olika befolkningsgrupper.

På tisdag ska Macron tala till medborgarna och möjligen kommer han att göra koncessioner. Han lär inte dra tillbaka förslaget om skattehöjning men kan lova andra lättnader för utsatta grupper. Han måste på något sätt visa vilja att föra en bättre dialog med medborgarna för att nå sitt övergripande mål att skapa mindre motsättningar mellan olika befolkningsgrupper och klasser i samhället. Den politiska oppositionen väntar bara på att kunna dra taktiska fördelar av denna konflikt.