Nu avgår också Macrons inrikesminister

• oktober 5, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Den här bloggen har konstaterat det flera gånger efter sommaren: Läget för Emmanuel Macron har blivit betydligt bekymmersammare. Det knorras en del bland vissa deputerade i nationalförsamlingen. Framför allt har tre ministrar avgått ur regeringen efter semestern. Senast häromdagen avgick inrikesministern Gérard Collomb.

Tecknen blir allt tydligare när det gäller President Macrons förmåga att leda sin regering och sitt parti. Det är självklart att det knorras i en regering. Ministrar som är politiska djur och har starka maktambitioner är ofta självsvåldiga personer med stora egon. Skillnaden nu mot tidigare regeringar har däremot varit att så många hämtats från andra sektorer av samhället än politiken.Det talas i Frankrike om att Macron till stor del hämtat ministrar från civilsamhället vilket här främst betyder näringslivet. Det borde borga för större lugn och mer teamwork . Kanske är det så men två av de ministrar som varit mer av egna varumärken i regeringen och haft större lyskraft har lämnat sina poster. Det som oroar är att de lämnat på ett för presidenten närmats förnedrande sätt.

Nicholas Hulot som är Frankrikes samvete i miljöfrågor och som varit en sanningssägare och stark opinionsbildare i många år utanför regeringen stannade ett drygt år på sin ministerpost innan han lämnade sin post. Han gjorde det utan att i förväg informera sin premiärminister och sin president. Meddelandet om hans avgång kom i stället under en tv-utfrågning. Det var ett bakslag för Macron att förlora Hulot ur regeringen men nästan ännu värre att få reda på det samtidigt som franska folket vid tv-apparaterna.

Gérard Collomb var den första tunga politiker som stödde Macron i hans resa mot presidentmakten. Collomb var socialistisk borgmästare i Frankrikes andra stad, Lyon, i sexton år innan han istället ställde sina tjänster till förfogande i Macrons valkampanj. Han ansågs vara den som stod Macron närmast av alla i den politiska omgivningen.

Det är känt att Macron har en svaghet för äldre män och kvinnor som mentorer. Collomb är i dag 71 år och har passat in i den rollen som äldre stöd till den 40-årige presidenten. Han blev alltså inrikesminister i regeringen efter valsegern. Han var däremot en av få så kallade ministre d´état som innebär en roll i den trånga kretsen närmast presidenten, en titel som för övrigt också Nicholas Hulot hade. Det berättas att Collomb och Macron sågs i stort sett varje dag fram till sommaren. De lär bland annat regelbundet ha ätit frukost tillsammans. Men under sommaren och i skuggan av den så kallade Benallaaffären kyldes relationen ner. Alexandre Benalla var den livvakt som under brutala former och helt utan befogenheter förde bort två personer från en orolig demonstration och även begick ett visst mått av fysiskt övergrepp mot dem. Collomb tog inte, bland annat enligt Macron själv, tillräckligt stort ansvar för att lösa denna affär. Man kan ana att Macron bland annat ansåg att Collomb borde ha undersökt händelsen noggrannare och informerat sin president bättre.

En nära relation utvecklades genom denna affär till en svalare relation för att senare leda till en avbruten relation. Collomb har under senare tid mer och mer öppet visat att han inte längre tror på Macrons förmåga att leda nationen. Han vill helt enkelt i tid fly ett sjunkande skepp och återvända till rollen som borgmästare i Lyon. Han satsar på att bli vald i kommunalvalet 2020. Det sägs samtidigt att Macrons respekt för Collombs förmåga att lösa de viktiga frågor som åvilar en inrikesminister, inte minst terroristhotet som ständigt vilar över Frankrike, har minskat.

Collomb ställde presidenten inför fait accompl, ungefär som Hulot en dryg månad tidigare. Collomb gick inte ut i tv men i en tidningsintervju i konservativa Le Figaro och förklarade att han ville avgå. Han pressade därmed Macron att entlediga honom under natten mellan måndag och tisdag denna vecka. Normalt är det alltid premiärministern på uppmaning av presidenten som tillsätter och avsätter ministrar. Nu var premiärministern över huvud taget inte tillfrågad i ärendet.

I Frankrike är respekten för konstitutionen central. Det som hänt här och i händelserna kring Hulots avgång är uppseendeväckande ur den aspekten. Så tillkommer den politiska dimensionen. Inrikesministern är tillsammans med premiärministern och utrikesministern den viktigaste personen i en regering. Landets inre ordning vilar på denne minister som har ansvaret för polisväsendet. I den situation som uppkom natten till tisdagen tvingades premiärminister Edouard Philippe ta på sig rollen att interimistiskt också vara inrikesminister. Macron och Philippe har ännu inte hittat en efterträdare till Gérard Collomb.

Folk frågar sig nu om Emmanuel Macron har förmågan att hålla ihop sin regering och därmed om han klarar rollen att styra landet. I det land som lätt kokar över av politiska händelser har denna affär med Collomb och det faktum att tre ministrar själva velat avgå på kort tid gjort att Macron på allvar börjar ifrågasättas. Mörka moln lägger sig över honom och funktionen som president.