Fransk vänsterledare i juridisk och politisk kris

• oktober 24, 2018
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Jean-Luc Mélenchon är en stark och omdiskuterad karaktär i fransk politik. Han leder sedan några år den vänsterradikala rörelsen La France Insoumise men han har tidigare en lång karriär bakom sig. Nu står han i konflikt med polis och åklagare kring en affär där han och hans parti anklagas för att ha utnyttjat partibidrag för att betala Mélenchons partner för uppdrag som hon inte utfört eller utfört i liten skala, en så kallade överfakturering av genomfört arbete. Mélenchon har reagerat med ett raseri och rent fysiskt angripit flera personer från rättsväsendet vilket finns på filmupptagningar.

Denna affär liknar en rad andra där franska politiker är inblandade. Nicolas Sarkozy har haft en rad konflikter kring grävande jurister – och journalister – som misstänkt oegentligheter. På samma sätt har Marine Le Pen granskats. Politikernas reaktioner brukar vara verbalt oerhört starka, ofta med muntliga attacker mot rättsväsendets sätt att arbeta. Dessa politiker har också ofta ansett sig vara orättvist förföljda och menat, om de varit i politisk opposition, att den sittande presidenten i någon mening använd de rättsvårdande instanserna för egna politiska syften.

Mélenchon har gått ett steg längre. Han har för det första befunnit sig på en nivå av raseri som slår det mesta i jämförelse med andra politiker. Han har framför allt inte dragit sig för att fysiskt attackera både en polis och en åklagare i samband med att åklagaren ville göra ett besök på La France Insoumises kontor för att plocka med sig handlingar som kan styrka bevisen mot de påstådda ekonomiska brotten. Mélenchon deltog själv i bråken utanför kontoret tillsammans med en större grupp av partivänner. Flera av ledamöter för LFI i nationalförsamlingen deltog också i detta bråk.

Jean-Luc Mélenchon har en bakgrund som trotskist men blev medlem i Socialistpartiet under Francois Mitterrands tidiga år som ledare för det partiet. Han fick till och med en ministerpost i en socialistregering som satt i slutet av 1990-talet. Han tillhörde dock alltid vänsterflygeln och bröt så småningom med partiet och bildade eget vänsterparti.

Mélenchon är en engagerad försvarare av den franska republiken. Han försvarar ivrigt den sekulära staten och demokratin. Hans demokratisyn har dock stark inspiration av ledare som många skulle betrakta som tvivelaktiga i det avseendet; Hugo Chavez och tidigare Fidel Castro. Mélenchon tar ställning i en tydlig kamp mellan eliten och folket. Det finns drag av populism i hans politiska åskådning. Folket får inte välta den demokratiska konstitutionen över ända men han kritiserar att politiska ledare i landet missbrukar sin makt och att det behövs starka inslag av utomparlamentariska metoder som strejker och demonstrationer för att försvara folket och folkmakten.

Mélenchon är som de flesta radikala vänstersympatisörer i landet närmast fixerad vid Emmanuel Macron och beskriver honom som en ledare för de rika och en fiende till vanligt folk. Han rasar mot det han uppfattar som en maktfullkomlig president. Det han inte nämner är att hans eget parti styrs med hårda nypor av honom själv. Han sägs vara i högsta grad auktoritär i sin egen ledarstil.

Affären kring vänsterledaren får nu konsekvenser. Varannan sympatisör av La France Insoumise ogillar Mélenchons sätt att uppträda de senaste dagarna. Hans trovärdighet som presidentkandidat inför nästa val minskar betänkligt. Väljarna har nu helt öppet sett en sida av honom som tidigare varit lite mer i det fördolda och dolts bland annat av hans charm och verbala förmåga i tv. Det lär enligt uppgift också finnas en växande spricka inom partiet. Mélenchon är född 1951. Det finns säkert krafter inom partiet som nu funderar på en yngre ledare, mindre benägen att slåss med polis och åklagare. Möjligen blir denna affär början på slutet för en lång och förhållandevis framgångsrik karriär för en briljant, bråkig och politiskt rätt farlig person.