Macron har räknat bort vänstern

• augusti 30, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Emmanuel Macron har för länge sedan gjort sitt val när det gäller strategin inför det andra av hans fem år som president; hans politiska utspel riktas mot väljare vars sympatier ligger i mitten eller till höger i politiken. Han har inga ambitioner att vinna vänsterväljare mer än marginellt. Delvis förklaras det av att vänstern i Frankrike är traditionellt socialistisk – den dominerande delen av vänstern är mycket mer lik Vänsterpartiet än Socialdemokraterna om man ska jämföra med Sverige –  men också för att denna vänster har en förhållandevis svag ställning inom väljarkåren. Rassemblement National (tidigare Front National) och Les Républicains representerar en betydligt större andel av väljarna än Jean-Luc Mélenchons La France Insoumise och Socialistpartiet.

Macron lyckades genom valrörelsen 2017 och genom valsegrarna, i presidentvalet och senare i valet till nationalförsamlingen, bryta ner både Socialistpartiet och Republikanerna. Ja, han skadade också Front National genom att så effektivt slå ut Marine Le Pen i den tv-sända valdebatten mellan första och andra valomgången i presidentvalet. Marine Le Pen har fortfarande inte hämtat sig från det bakslaget. Hennes ställning inom partiet har försvagats och hon spelar en betydligt mer tillbakadragen roll i den politiska debatten sedan valet för ett drygt år sedan.

Den enda politiska formation som snarare stärktes av valen 2017 var La France Insoumise. Dess väljarkår står långt ifrån Macron och hans mer liberala program. De ifrågasätter alla reformer som luckrar upp den gamla ordningen där staten och lagarna styr arbetsmarknaden och de ifrågasätter också globaliseringen som princip. La France Insoumise har kunnat vara tydlig i sin opposition och stärkt sin ställning ytterligare genom Socialistpartiets sammanbrott.

Macron har inget intresse av att slå några broar till denna vänsterrörelse utan drar snarare fördel av att markera avstånd från den. Däremot är det fortfarande intressant för honom och för La République en Marche! att fortsätta att söndra bland republikanska väljare. Här finns nu chansen att plocka väljare som inte tilltalas av deras nye ledare Laurent Wauquiez´mycket aggressiva retorik i migrationsfrågan och hans EU-skeptiska hållning. Många av dessa mer moderata och sociala högerväljare gick till Macron i valet. En del har nu visat prov på missnöje med den förda regeringspolitiken men nog kan de vinnas på nytt. Och det finns fler väljare och även republikanska politiker i mittfältet som han kan vinna över till sin rörelse.

Macron räknar också med att hans ambitioner att bli Europas ledande statschef tilltalar en hel del på högerkanten. Många är svaga för presidenter som söker stärka Frankrikes roll i världen. Den klassiska högerns väljare är nationella i meningen att de vill se sitt land dominera på världsscenen. Dessa väljare skiljer sig starkt från Le Pens väljare som istället vill stänga gränserna och inta en mer protektionistisk hållning.

Valkampanjen inför EU-valet i maj nästa år har redan börjat i Frankrike. President Macron genomför nu en rundresa till olika länder inom unionen, senast Finland i dag, för att skapa underlag för ett militärt EU-samarbete med Frankrike som ledande nation. Förutom en del socialdemokrater är hans EU-politik inte så lockande för vänstern. Mélenchon har blivit alltmer EU-kritisk på senare år och även mer protektionistisk. Han söker stöd hos delvis samma befolkningsgrupper som Rassemblement national gör: folkliga grupper som ser skeptiskt på Macrons Eu-vänliga politik. Socialistpartiet är EU-vänligt men som sagt starkt försvagat sedan valet förra året.

Emmanuel Macron har sämre opinionssiffror än tidigare. Han ligger ungefär på samma låga nivå som Nicolas Sarkozy gjorde efter ett år men inte så lågt som Francois Hollande. Hans reformer av arbetsmarknaden har ännu inte burit frukt. Tvärtom pekar de senaste siffrorna på en viss ökning av arbetslösheten och en fortsatt svag  köpkraft i landet. Macron har också retat upp pensionärerna som fått det sämre sedan valet. Tålamod är inget som utmärker den franska väljarkåren. Ett halvår till utan förbättringar av ekonomin och vi kommer att få se ett alltmer problematiskt opinionsläge för Macron. Dennes politik kommer, som det ser ut, att fortsätta söka lösningar som kan betecknas som liberala. Det är hos den urbana medelklassen som han fortsatt kommer att söka stöd i första hand.