EU-avtal om migrationen öppnar för nya konflikter

• juni 29, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Under tidig fredagsmorgon i Bryssel kom de tjugoåtta EU-ländernas stats- och regeringschefer överens om ett avtal i den laddade migrationsfrågan. Ändå blev det ingen framgång. Avtalet är så vagt och öppet för tolkningar att konflikterna mellan olika länder lever vidare i lika hög grad efter som före toppmötet.

Vid detta möte beslöts att det ska skapas mottagningsläger  inom EU för de asylsökande. Men det är ett frivilligt åtagande för medlemsländerna att  öppna sådana mottagningsläger. Emmanuel Macron förklarade omedelbart att han inte tänker  öppna läger på fransk mark. Frankrike är, säger han, inte första land för migranter som kommer från länder söder om Medelhavet. EU-toppmötet beslutade också om att upprätta läger för migranter som fått avslag på sina asylansökningar. Även i detta fall saknas bindande krav på medlemsländerna.

Toppmötet fattade också ett tredje viktigt beslut; att pröva om det går att upprätta läger för asylsökande i länder utanför EU. Tanken är att människor som vill in i EU ska samlas i sådana läger, till exempel i Libyen, och där få sin ansökan prövad och i bästa falla skickas till ett visst bestämt land inom unionen. Macron och den franska regeringen är emot ett sådant förslag av rent konstitutionella skäl. Asylsökan ska ske inom EU:s territorium. Men också av praktiska skäl anser Macron att detta är en omöjlig tanke. Vilket icke-europeiskt land skulle i verkligheten ha viljan och förmågan att klara av att administrera en sådan verksamhet?  Vilket icke-europeiskt land skulle dessutom acceptera att  låta EU bedriva denna verksamhet på sitt territorium?

Det är uppenbart att avtalet är så vagt att det inte har någon substans och inte heller kommer att föra frågan vidare på ett konstruktivt sätt. EU är i grunden splittrat mellan två positioner när det gäller migrationen.  I grunden är det en värderingsfråga där vissa länder vill stänga EU:s gränser totalt och andra önskar en viss invandring, om än mycket strikt i sin omfattning.

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg förefaller Frankrikes regering ha en mycket återhållsam inställning till invandring på alla sätt. Oppositionen från vänster påpekar kritiskt att talet om öppenhet och humanism inte alls följs av handling. Istället skärps gränskontrollerna och oviljan att överhuvudtaget ta emot migranter förefaller allt tydligare. Ifrån Marine Le Pens sida talas det i kategoriska ordalag om att Macron är ansvarig för massinvandring.

Det är uppenbart att de europeiska ledarna fruktar nästa stora anstormning av flyktingar. Den kan komma när som helst. Ingen vill visa öppenhet mot migranter i dag. Stängda gränser har blivit ett sätt att dels skydda sig mot en eventuellt kommande stor invandringsvåg men också för att hindra att de högerextrema partierna tar över makten i land efter land. Inte nog med att flera östeuropeiska länder nu styrs delvis av sådana partier. Samma sak i Österrike och senast Italien. Angela Merkel och hennes regering kan mycket väl inom kort tid tvingas utlysa nyval och som en följd av det möta en ny förbundsdag med en helt annan politisk sammansättning. Frankrike kan rimligen räkna med visst inrikespolitiskt lugn fram till nyvalet 2022. Samtidigt kan ett bakslag för Macrons parti La République en Marche! i EU-valet nästa år skärpa de inrikespolitiska motsättningarna.

Europa står i dag inför ett trendbrott. Toppmötet i Bryssel visade hur nära vi nu befinner oss en annan kontinent rent politiskt. Macron  liksom Merkel tvingas till reträtt. Hur mycket är det kvar av de värderingar kring migration som tidigare präglat EU?