Sköna maj välkommen… med demonstrationer

• maj 3, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Strejkviljan hos de järnvägsanställda minskar. Franska folket stöder i allt större utsträckning regeringens reformer för att ändra reglementet kring det statliga järnvägsbolaget SNCF och göra det konkurrensutsatt mot andra; utländska och privata bolag. Det hindrar inte att de fackliga organisationerna och den politiska vänsteroppositionen skärper tonen ytterligare när vi nu går in i månaden maj och strejken pågått i en månad. Den 7 maj tar premiärminister Edouard Philippe emot de fackliga i ett försök att hitta en lösning på konflikten.

Demonstrationerna den 1 maj fick en beklaglig inriktning när 1 200 våldsinriktade, anarkistiska ungdomar gav sig in i det fackliga tåget i närheten av Gare d ´Austerlitz. Denna grupp som aldrig varit större i samband med en demonstration i Paris bar huvor för att dölja sina ansikten. De hade också olika typer av vapen, bland annat molotovcocktails. De satte brand på bilar och kastade stenar mot skyltfönster. Polisen ingrep och skadorna anses ha blivit begränsade. Däremot bidrar dessa antidemokratiska grupper till att försvaga fackens ställning i opinionen.

Den fackliga rörelsen har under den nuvarande strejkperioden splittrats allt mer. Det reformistiska CFDT har visat intresse för att komma överens med regeringen medan de ståndaktiga förbunden som CGT visar fortsatt upp en enad hållning av att inte vilja gå regeringen till mötes. Force Ouvrière (FO) har nu också genom sin nye ordförande Pascal Pavageau förändrat sin linje från reformistisk till konfliktorienterad. Den fackliga rörelsen kan sägas ha radikaliserats men samtidigt splittrats. Opinionsundersökningar visar att medlemmarna inom CFDT i hög utsträckning röstar på Macron medan stödet för det vänstersocialistiska La France Insoumise dominerar inom CGT. Den fackliga rörelsen som driver strejkerna och demonstrationerna denna vår har också försvagats. Stödet från arbetarna och väljarna minskar.

Den 5 maj hoppas den politiska vänsteroppositionen och de radikala facken på att genomföra en framgångsrik gemensam demonstration i Paris. Det råder stark intern debatt om fack och politiska rörelser ska samarbeta. Frankrike står långt ifrån den hållning som gäller i Sverige med facklig-politisk samverkan. Snarare tvärtom. Nu tänker sig ändå en bred vänster – med det menas de vänstersocialistiska och kommunistiska grupperingarna – att visa upp en gemensam front med de fackliga. Den riktas mot Macron. De hoppas genom demonstrationen den 5 maj att fokus ska flyttas från järnvägsstrejken till en konfrontation mot det rådande systemet. Macron står för en samhällssyn som dessa grupper menar är diametralt motsatt deras egen. Macron står, enligt dem, för ett system som gynnar de rika  och samhällseliten medan de själva försvarar folket och dess intressen.

Den 7 maj, på årsdagen av Macrons valseger, tar premiärminister Edouard Philippe emot de fackliga organisationerna i sitt eget palats, Matignon mitt i Paris. Det kan finnas skäl för båda parter att inleda konstruktiva förhandlingar. Regeringen kommer inte att vika sig på de avgörande punkterna. Det blir ingen eftergift kring frågan om att konkurrensutsätta järnvägen eller att ta bort livstidsanställningarna för de anställda. Däremot har President Macron sagt att han är beredd att ta pengar ur statskassan för att delvis finansiera de astronomiska underskott som SNCF sedan årtionden lever med.

Det franska samhället pressas av strejkerna. För varje vecka som går lär fransmännens motvilja mot strejken öka. Många företagare, inte minst inom turistnäringen, oroas. Påsklovet skapade problem också för många privatpersoner som planerat tågresor inom Frankrike. Snart väntar en period av långhelger i maj och därefter sommar och tillhörande semesterresor en stor del av franska folket. Det finns en gräns när facken inte längre kan tänja på befolkningens tålamod. Den 7 maj kan bli början till slutet för denna strejkvår. Hur avtalet kommer att se ut och vilka konsekvenser dessa strejker och demonstrationer får för de inblandade är det däremot för tidigt att säga.