Macron och Sverige

• maj 22, 2018
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det händer att jag är ute och talar i offentliga sammanhang om Frankrike efter presidentvalet och får frågan om någon svensk politiker påminner om Emmanuel Macron. Lite tillspetsat brukar jag svara att han är Mikael Damberg och Annie Lööf i förening. Nåja, det är mer lekfullt sagt. En fransk president och svenska politiker står långt ifrån varandra både vad gäller det politiska uppdraget och åsikter i olika sakfrågor.

Det är ändå uppenbart att många svenska politiker och den politiskt intresserade allmänheten i vårt land ser med intresse på Frankrikes nya politiska stjärna. Kan vi lära något av honom och vågar vi följa honom i spåren av hans politik? Möjligen är det samtidigt så att Macron inspirerats av Sverige i utformningen av sin politik, särskilt vad gäller ekonomi och arbetsmarknad.

Båda dessa frågor kan delvis besvaras jakande. Macron vill helt uppenbart lägga över en större del av ansvaret för arbetsmarknadsfrågorna på arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsrättsreformen är till delar inspirerad efter svensk och dansk förebild. Han har emellertid problem att genomföra en skandinavisk modell. Facken är svaga i Frankrike särskilt på den privata arbetsmarknaden och särskilt svag på bransch- och företagsnivå. Han vill öka flexibiliteten men får problem med bristen på fungerande vuxenfortbildning och en uppenbart mycket större oro hos fransmän än svenskar att bli av med jobben. Frankrike är ett land med en mer statisk arbetsmarknad och en mer statisk syn på arbetsmarknaden. Det är svårt att ändra attityd hos ett folk på några år.

Svenska politiker bör kunna inspireras av den politiskt-filosofiska grund på vilken Macron bygger sin politik. Han har gjort en analys av dagens verklighet, formulerat visionen för morgondagen och formulerat i både stora drag och i konkreta termer vad han vill göra de närmaste åren. Macrons politik hänger ihop och han kan pedagogiskt förklara den.

Det finns särskilt en fråga som borde kunna inspirera en stor del av de partier, politiker och väljare som kallar sig progressiva. Macron framträder trots allt  som en försvarare av de mänskliga rättigheterna. Han tar tydligt avstånd från kulturell nationalism. Macron är ingen blåögd idealist – långt ifrån – men han står ändå i motsatsställning i sitt land och i Europa till de krafter som kraftigt vill begränsa öppenheten genom att helt stänga gränserna och ytterligare försvåra för flyktingar att komma till EU:s länder. Hans Europasyn bygger till stor del på hans övertygelse att det öppna och frihetliga draget i den västliga civilisationen måste försvaras och att det sker bäst med ett starkt EU.

Det svenska politiska landskapet ritas nu om och det sker i hastigt tempo. Det är en högst rimlig tanke att vi inom ett par år har en moderatregering stödd av Sverigedemokraterna. I Frankrike finns samma förutsättningar eftersom Republikanerna i dag närmar sig Nationella fronten under sin ledare Laurent Wauquiez. Emmanuel Macron lyckades vinna över Marine Le Pen i förra valet, något som många fransmän ännu betraktar som en enkel seger och som visar att den nuvarande presidenten egentligen inte har stöd hos en majoritet av befolkningen. Men striden stod förra året och står fortfarande mellan de frihetliga och toleranta å ena sidan och de nationella å den andra. De senare har som mål att stänga gränserna för människor men också för varor och tjänster. Ut ur EU och Made in France är parollerna! Macron står för den första linjen och han lyckades vinna 2017. Det är inte alls säkert att en annan politiker efter honom kan upprepa hans valframgång. Och hur går det i Sverige? Om den progressiva och liberala hållningen inte skärper argumenten kan mycket väl vi också få en regering där tyngdpunkten ligger hos partier som är konservativa och högerradikala.

De svenska partier om tydligt vill kalla sig progressiva  skulle kunna gå i skola hos Macron och ta vissa lärdomar. Mycket är annorlunda mellan Sverige och Frankrike men en sak är klar. Macron borde kunna inspirera de öppet sinnade svenska politikerna och intellektuella att formulera en vision och ett program för framtiden som möter det nationalistiska och konservativa hotet. Se här en uppgift för det närmaste året.