Macron nyårstalar

• januari 1, 2018
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Gott nytt år, alla läsare av denna blogg eller Bonne Année! Igår kväll på 2017 års sista dag höll president Emmanuel Macron sitt sedvanliga nyårstal till nationen, i televisionen strax efter klockan 20. Det mesta var sig likt. I form som i innehåll.

Macron tog några dagars skidsemester innan han återvände till Paris för det årliga presidenttalet till nationen via tv. Det gick rykten om att talet skulle skilja sig från tidigare presidenters. Svaret blev nej. Macron skrev in sig i traditionen och visar alltmer hur förutsägbar han är som statschef i den ordning som skapades med den femte republiken.

Le Monde noterar i sin nyhetsartikel i dag att Macron valde samma sal för sitt framträdande som Valéry Giscard d´Estaing på 1970-talet. Värt att notera är att Giscard varit den ende president med en mittenprofil. Alla andra presidenter under femte republiken, det vill säga sedan 1958, har varit antingen socialister eller konservativa/gaullister. Macron satt igår kväll vid ett skrivbord av marmor med en penna och ett papper på bordet och med den franska flaggan tillsammans med EU-flaggan och en tavla av Marianne som fond i bakgrunden.

Macrons tal innehöll knappast heller några överraskningar om inte tittarna förväntade sig någon form av nyordning. Han hyllade armén, skänkte en tanke till alla ensamma och fattiga. Han uppmanade medborgarna att mer tänka på vad de skulle kunna göra för sin nation. I övrigt lyfte han fram sina reformer under 2017 som de nya lagarna om arbetsrätt och reformer som ska leda till mindre skolklasser för de små barnen och ökad satsning på kunskap. Hans konservative skolminister återställer ordningen med mer timmar till klassiska ämnen som latin och grekiska.

Talet kan tyckas försiktigt i formen och tunt på innehåll. Det finns säkert en tanke med detta som med allt annat som Macron företar sig. Han lyckas träffa rätt för det mesta i sina strategiska val. Han fortsätter att stiga i opinionsundersökningar efter en nedgång under sommaren. Nu har han stöd av närmare 55 procent av befolkningen. Hans styre av landet fortsätter att splittra oppositionen. Socialistpartiet krossades först. Sedan kom splittringen inom Republikanerna som nu i praktiken är kluvet i minst två delar, en del som driver mot extremhögern och en som vill samarbeta med Macron. Inte nog med det. Nationella fronten lever med interna spänningar som hindrar en effektiv opposition. La France Insoumise under vänstersocialisten Jean-Luc Mélenchons ledning har också tappat i inflytande efter några stolta och kaxiga månader direkt efter valen i våras.

Snarare finns det anledning för Macron att börja oroa sig över att det saknas opposition över huvud taget. Ett land där bara regeringen märks och fungerar är ingen bra demokrati. Den som känner fransmännen bör ändå inte vara orolig. Nya konflikter inom politiken kommer att uppstå och Macron kommer att få ta emot kritik som leder till att hans regerande ifrågasätts och kanaliseras i nya rörelser och politiska partier. Det bör bli en nyårsönskan för alla fransmän, även för Macron!