Frankrike har fortfarande en stark vänster

• december 1, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Igår kväll var Jean-Luc Mélenchon inbjuden gäst i det stora politiska helaftonsprogrammet Emission politique i den stora statliga tv-kanalen France 2. Ledaren för den vänsterradikala rörelsen La France Insoumise la fram sitt ekonomiska program och debatterade politiska frågor inom en rad områden med bland andra Christophe Castaner, ledaren för partiet La République en Marche! , det parti som uppstått ur Emmanuel Macrons rörelse En Marche! Hela 34 procent av tittarna ansåg efter programmet  – i en opinionsundersökning som genomfördes – att Mélenchons program var realistiskt. Vänstern håller fortfarande sitt grepp om delar av det franska folket.

Det har länge stått klart att den radikala vänstern tagit över taktpinnen från Socialistpartiet och blivit den viktigaste vänsterkraften i fransk politik. Det skedde successivt under Francois Hollandes regeringsår. Enkelt uttryckt: Socialistpartiet har kluvits i två delar; den vänstra har gått till Mélenchon och den högra till Macron. Spillror av Parti Socialiste försöker nu samla ihop sig till en partikongress i april för att välja en ny generalsekreterare och hjälpligt formulera ett program för framtiden.

Jean-Luc Mélenchon är ingen ungdom, född 1951, och med en lång karriär som politiker. Först trotskist, sedan medlem i Socialistpartiet i många år. Han var bland annat minister i Lionel Jospins regering som satt 1997-2002. År 2008 lämnade han partiet, besviken över dess gradvisa högervridning och bildade först Parti de Gauche och före 2017 års val rörelsen La France Insoumise. Mélenchon är en karismatisk ledare. Övertygad om sina egna åsikters förträfflighet och inte sällan övertygande i sin retorik.  Full av starka känslor som han uttrycker i sina politiska framträdanden. Inte sällan provokativ och även fräck i sina repliker mot politiska motståndare. Det brukar också sägas om Mélenchon att han är en typisk företrädare för la gauche contestataire, den vänster som ställer sig på tvären och ifrågasätter samhällsordningen. Misstror makten och attackerar gärna den finansiella och politiska överheten mer än han talar om sina egna lösningar på problemen i samhället. Det är sant till viss del. Han säger också att han företräder en revolutionär hållning även om den inte ifrågasätter de demokratiska institutionerna. Samtidigt är han också öppen med sina alternativ. Han är  revolutionär och folkbildare i samma person.

Två timmar med Mélenchon i tv ger en bra bild av hans politiska ställningstaganden och hur han fungerar som politiker. Han är totalt oense med den utbudsekonomiska linje som i princip alla partier utom Nationella fronten  företräder. Han ekonomiska program är att likna vid en modern keynesianism. Han tror att skattehöjningar för de rika, ökad offentlig sektor och lånade pengar till statliga investeringar ska skapa två miljoner nya jobb och få fart på ekonomin. Mélenchon och hans rörelse anser att Frankrike sedan länge drivit en hård åtstramningspolitik som varit förödande för landets ekonomi och att stimulanspaketen till företagen varit som att kasta pengar i sjön. De flesta ekonomer och politiker har istället hävdat att landet levt över sina tillgångar och att företagen haft för dåliga förutsättningar för att expandera, våga anställa folk och därmed bidra till tillväxten.

Mélenchon står verkligen för ett tydligt alternativ i fransk politik. Han var inte heller långt ifrån att nå ända fram till en andra valomgång i presidentvalet i april och maj, Det hade behövts en knapp miljon röster för att han hade kunnat gå om Marine Le Pen och utmanat Emmanuel Macron i slutomgången. Inget vet säkert hur en sådan strid mellan en liberal och en socialist hade slutat. Mélenchon hade inte bara kunnat samla en stor del av vänstern utan även delar av Nationella frontens väljare. Det missnöjda Frankrike hade säkert slutit upp bakom honom i kampen mot Macron – sedd av många som bankiren som företräder de rika.

Mélenchon har med åren blivit alltmer EU-kritisk. Han lovar att sätta sig i hårda förhandlingar om ett annat EU med en annan ekonomisk politik och förmodligen också lösare band mellan nationerna. Hans EU-syn står i bjärt kontrast till President Macrons, inte minst när han antyder att Frankrike i ett läge skulle kunna lämna EU. Om förhandlingarna med de starka och tongivande länderna, främst hatobjektet Tyskland, skulle stranda helt.

Mélenchon drömmer om en form av social revolution i Frankrike. Han vill förändra maktbalansen i landet till folkets fördel. Det är klart att en sådan revolution inte kan göras inom ett starkt och delvis federalt EU. Hela Mélenchons politiska projekt förutsätter en form av nationell slutenhet, inte så olik Nationella frontens, om än med andra förtecken.

Var tredje fransman och fransyska som såg tv-programmet igår ansåg ändå att Mélenchons politiska agenda var realistisk. Det visar hur starkt den revolutionära andan lever kvar i detta land, så präglat av 1789 års idéer eller i varje fall dess mentalitet. När det väl gäller i valbåset brukar de flesta väljare göra ett mer pragmatiskt val. Mélenchon får inte majoritet liksom inte heller Le Pen. Men drömmen om ett folkligt, radikalt, revolutionärt Frankrike lockar trots allt väldigt många.