Den hårda högern har grepp om Republikanerna

• december 11, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

I gårdagens val av ny generalsekreterare hos Republikanerna (LR) segrade som väntat Laurent Wauquiez stort. Han fick närmare bestämt 74,64 procent av rösterna i den första valomgången och valet var därmed avgjort. Valdeltagandet var högre ån väntat. Nästan varannan medlem röstade. Nu har Republikanerna fått en ledare med en skarp högerprofil vilket oroar många av de kända namnen i partiet.

Laurent Wauquiez är obetydligt äldre än Emmanuel Macron. Han är inge duvunge i politiken med ministerposter i Sarkozys regeringar. Han uppfattas ändå av många som ett nytillskott i politiken på toppnivå. Alla kan glömma Sarkozy, Jupé och Fillon. Nu kommer nästa generation i full fart och erövrar topposterna. Wauquiez utmanades också av två yngre partivänner. De hade ingen reell chans att utmana Wauquiez och flera av de mer erfarna inom LR avstod från att ge sig in i partiets interna valrörelse. För de senare var det mer av strategiska skäl. Personer som Francois Baroin och Valérie Pecresse har säkert inte givit upp sina ambitioner men för närvarande var det inte klokt för dem att utmana Wauquiez.

Den nye ledaren för Republikanerna tillhör partiets absoluta högerflygel. Han har inte alltid haft den inriktningen. Tvärtom tillhörde han den sociala grenen av partiet fram till slutet av Sarkozys mandatperiod. Wauquiez lär då ha förstått att hans möjligheter att skaffa sig utrymme i partiet låg i en stark omprofilering av sig själv. Han anade förmodligen redan då att utrymmet i mitten skulle bli för litet. Det var visserligen flera år före Macrons inträde på scenen men visst gjorde Wauquiez taktiskt rätt. I dag måste Republikanerna markera avstånd från Macrons liberala och sociala politik för att inte slukas upp av regeringsmajoriteten eller bli ett uddlöst oppositionsparti. Många av Wauquiez partivänner har redan anslutit sig till Macron och till och med blivit ministrar som exempelvis premiärminister Edouard Philippe och ekonomiministern Bruno Le Marie. Andra har bildat gruppen Agir som sannolikt bryter helt med Republikanerna när nu Wauquiez blivit dess ledare.

Wauquiez har ändå knappast något val. Han måste ge sig in i försöken att bilda ett starkt konservativt parti med stöd av delar av Nationella frontens väljare och alla missnöjda högerväljare som oroas över förlorade katolska och traditionella kulturvärden och inte minst önskar ett Frankrike utan muslimer. Inom sitt eget parti har han också många medlemmar och väljare som är inne på samma linje. För en högerpolitiker finns det fördelar med en oförsonlig identitetspolitik.

Laurent Wauquiez söker nu omforma partiet till ett folkligt förankrat högerparti med udden riktad mot makten och eliten i Paris. Det är tongångar som påminner mycket om Marine Le Pens. Frankrike är fortfarande delat mellan folket i provinsen (=utanför Paris) och den urbana medelklassen och överklassen i Paris. För den äldre generationen av högerpolitiker som alltid levt i de stora våningarna i västra Paris blir partiet alltmer främmande. Och deras företrädare i Sarkozys generation allt mer isolerande i det parti som Wauquiez nu bygger.

Det sker stora förändringar i det franska politiska landskapet. Inom högern inte minst. Det finns anledning att återkomma i denna blogg till detta fenomen. För dagen räcker det med att konstatera att Wauquiez nu tagit makten. Vad som kommer att ske framöver är trots allt inte lätt att förutsäga. Det politiska landskapet ritas nu om hela tiden men om vi får se en mer slutgiltig bild av det under 2018 är inte alls självklart.