Macron och jämställdheten

• november 25, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det råder ingen tvekan om att den nye presidenten Emmanuel Macron har en modernare syn på förhållandet mellan män och kvinnor än tidigare presidenter. Han har vid flera tillfällen gjort uttalanden om #metoo-kampanjen och dess betydelse, bland annat i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Häromdagen presenterade han också åtgärder för 2018 i ämnet.

En äldre manlig politolog förklarade nyligen  lite torrt för mig att Macron är yngre så han ser på relationen man-kvinna och homosexuella på ett annat sätt. Eric Fassin, en känd fransk forskare med inriktning på diskriminering mellan kön och kring sexuell läggning, menar att det tagit tid för den franska opinionen att svänga i frågor om rättvisa mellan kön och kommuniteter. Det gamla klassamhället har länge attackerats men överordning i fråga om kön, etnicitet och sexuell läggning har inte uppmärksammats. Sådana analyser har tvärtom befunnit sig i motsättning mot den franska universalismen där teoretiskt sett alla fransmän har samma utgångsläge och förväntas ha samma rättigheter.

Nu händer en hel del också i Frankrike. Emmanuel Macron visar inte vägen men han inser trots allt att frågor om jämställdhet är viktiga och att det inte går att blunda för en strukturell orättvisa mellan könen. Hans förslag inför 2018 handlar om att frågor om sexuellt ofredande mellan könen måste lyftas upp i skolundervisningen. Han vill också att företagen ska uppmärksamma och beivra hittills dolt förtryck från manliga chefer mot kvinnor och han kommer också att ge polisen ökade resurser att stoppa sexuella övergrepp i det offentliga rummet. Macron överväger också att införa lagar som försvårar att en viss typ av pornografi når barn. Han vill bland annat försöka stoppa en del av det verbala och visuella sexuella förtrycket som sker på sociala medier. Hur han utformar lagstiftningen konkret blir offentligt först om några månader.

Det nya med Macron är att han ändå förefaller inse att frågan om manligt våld mot kvinnor dels är allvarlig och måste bearbetas på högsta politiska nivå men också att den inte är en företeelse som går att separera från andra brister i samhället. Det handlar inte bara om enskilda män som bär sig illa åt och som tydliga lagar kan komma tillrätta med. Han inser att det handlar om makt mer än om sexualitet. Skulle vissa manliga chefer har mer behov av att utöva sexuella handlingar? Knappast! Därför vill Macron både skärpa lagstiftningen och förändra attityder.