Nu laddar de fackliga upp för kamp

• september 11, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

I morgon, tisdagen den 12 september, genomför en av de stora fackliga organisationerna, CGT, demonstrationer på några tiotal olika platser runt om i Frankrike. Störst blir med all sannolikhet demonstrationståget i Paris som avgår vid 14-tiden från Place de la Bastille i riktning mot Place de la Nation. Parollen är motstånd mot liberaliseringen av lagar kring arbetsrätten. Enkelt uttryckt ökad flexibilitet för företagen och mer av avtal på bransch men framförallt företagsnivå mellan arbetsgivare och anställda.

CGT säger i sina kommunikéer att den ordning som inom några veckor kommer att klubbas i regeringssammanträde utan omröstning i nationalförsamlingen går längre och är ett större hot mot ordningen på arbetsmarknaden i Frankrike. CGT har emellertid problem. Visserligen finns en opposition, dels bland arbetare och lägre tjänstemän i landet och CGT har också stöd av den radikala vänstern, inte mint La France Insoumise under ledning av Jean-Luc Mélenchon. Ändå är stödet förhållandevis blygsamt och det råder inte den sociala feber som under förra vintern med motståndet mot Hollandes lagförslag, den så kallade El Khomri-lagen. De andra stora fackliga organisationerna, FO och CFDT, har valt att inte samla sina trupper till demonstrationer. Några avdelningar från dessa organisationer kommer att bryta mot de centrala besluten och ansluta till CGT:s demonstrationer men kraften av en enad facklig front finns inte.

För det andra har också Macron och hans regering genom att snabbt gå till beslut undvikit att studenterna ansluter sig till demonstrationerna. Terminsstarten på universiteten sker först i månadsskiftet september-oktober. Det innebär att de radikala studenterna, som är mer än villiga att demonstrera, fortfarande befinner sig i sina hem, hos föräldrar på landet eller liknande. De är framförallt inte samlade i sina studiekollektiv för att där kunna samla sig till gemensamma utspel.

Arbetsrättsreformen kommer att utsättas för kritik och hårda ord från vissa grupper. Många intellektuella kommer också att vässa klorna och attackera förslaget nu under tidig höst. Sannolikt kommer ändå Macron relativt billigt undan. Det kan till och med bli så att arbetsrättsreformen bidrar till att försvaga den radikala vänstern. CGT behöver segrar för att inte fortsatt tappa medlemmar. De lär också mest kunna räkna på offentliganställda i demonstrationstågen och i de strejker som kan komma att genomföras, bland annat i järnvägstrafiken, medan arbetsrättsreformen i princip är en reform för den privata sektorn. La France Insoumise är också en rörelse för de offentliganställda. Frankrike har en stor offentlig sektor men den krymper trots allt och alltfler fransmän engagerar sig i små och medelstora företag och tror alltmer på betydelsen av en dynamisk privat sektor.

Socialistpartiet tycktes vara helt knäckt efter valen i våras. Det stämmer om vi räknar på procentsatser och antal ledamöter i den nya nationalförsamlingen. Däremot har sannolikt inte andelen center-vänsterväljare minskat. En stor del av Macrons väljarunderlag kommer från väljare som röstade på Francois Hollande 2012. En del stannade också hemma. Valdeltagandet var lågt i presidentvalet och särskilt i valet till nationalförsamlingen i juni.

CGT och den radikala vänstern laddar nu för en, som de hoppas, het höst och vinter med många och stora strejker och demonstrationer. Det verkar alltmer peka åt att de blir besvikna. De närmaste veckorna kommer att ge svaret.