Nationella fronten i kritiskt läge

• juni 15, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är flera partier som behöver göra en noggrann granskning av sin politik och sin strategi inför de kommande åren. Sannolikt kommer endast Republikanerna att ha något som kan kallas en betydande grupp i nationalförsamlingen, om än med deras ögon mätt blygsamt, förmodligen knappt under hundra. De andra partierna blir svaga och riskerar att hamna under femton mandat vilket innebär att partierna inte får kalla sig grupp och därmed förlorar både betydande statliga bidrag och en del av sin talartid i nationalförsamlingen. Nationella fronten är ett parti som förmodligen inte ökar särskilt mycket i jämförelse med den gångna femårsperioden, då partiet hade två platser i nationalförsamlingen.

Frågan inställer sig hur detta parti som skrämt upp en hel västvärld verkar ha tappat väljare, särskilt i den första valomgången till nationalförsamlingsvalet. Så dåligt gick det ändå inte. Marine Le Pen kom till den andra valomgången och i söndags fick partiet cirka 14 procent av rösterna.

Problemet är att partiet också lider av begynnande interna motsättningar. Marine Le Pens systerdotter Marion Maréchal Le Pen bestämde sig dagarna efter presidentvalet för att dra sig tillbaka från det politiska livet. Den gamla spänningen mellan två politiska synsätt inom partiet har blivit tydligare efter valet. Marion Maréchal Le Pen har tydligt företrätt den traditionella linjen som hon ärvt  från sin morfar Jean-Marie Le Pen. Den är ultrakonservativ och företräder en mer liberal syn i ekonomiska frågor. Den är nationalistisk men inte anti-EU på ett så radikalt sätt som den andra linjen, företrädd av Marine Le Pen och hennes närmaste man, Florian Philippot. Den senare var i ett tidigare skede i sitt liv anhängare till Jean-Pierre Chevènement, nationell på vänsterkanten och minister i flera år under Francois Mitterrands regeringsår.

Valet 2017 har stått mellan nationalister och EU-motståndare och auktoritära å ena sidan och globalister och liberaler med stort engagemang för fördjupat EU-samarbete å den andra. Den gamla höger-vänster-konflikten har i stor utsträckning ersatts av denna nya konflikt nationell-global. Det är möjligt att Philippots ställning försvagas och Marine Le Pen anpassar sig tillbaka till pappans linje. Det finns tecken som tyder på det. Hon har bland annat på senare tid intagit en mindre fundamentalistisk hållning i EU-frågan. Skulle detta ske kommer politiken åter att vridas mot mer konfrontation i klassiska termer av höger och vänster. Macron kommer då fortfarande att attackeras som ultraliberal av Melenchons vänster men på ett något nedtonat sätt av Nationella fronten. Det senare partiet kan i så fall lättare slå en brygga över till den konservativa delen av Republikanerna, den gruppering som inte vill ansluta sig till Macron. Vi kan få en socialistisk vänster, en socialliberal mitten med Macron och en konservativ höger som. börjar samverka med Nationella fronten.

Spekulationer inför framtiden är förstås högst osäkra. Nationella fronten har trots allt tjänat mycket på att ha en populistisk vänsterretorik i ekonomiska frågor och borde rimligen hålla fast vid den linjen. Men dåliga opinionssiffror kan lätt sätta igång interna strider inom ett parti och då kan resultatet ibland blir negativt för framtiden.

Det är värt att hålla ett extra öga på Nationella fronten under det närmaste året och se hur det kommer att positionera sig i olika frågor och i förhållande till andra partier. Marine Le Pen var nära att bli riktigt stor och inflytelserik i fransk politik. Nu har hon tappat mark men hon kan självklart lyfta igen. Och förmodligen är det ingen bra taktik att byta politisk inriktning på ett avgörande sätt. Hennes vänsterretorik i ekonomiska frågor har trots allt varit framgångsrik och bör vara det till den punkt när människor upplever att konjunkturen vänder upp igen. Kommer den att göra det under de närmaste åren med Macron? Det är en av de stora frågorna.