Delat Frankrike

• april 27, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det går att läsa valresultatet i den första valomgången på flera sätt. Ett är att titta på geografin. Marine Le Pen segrar i östra delen av landet och Emmanuel Macron i den västra.

Dra en linje diagonalt från nordvästra hörnet av Frankrike och ner mot Marseille. Öster om denna linje är Marine Le Pen stark. Väster därom segrar Emmanuel Macron. Det har varit så i alla presidentval under 2000-talet. Nationella frontens ledare har varit starkast i den östra delen av landet. Nu är skillnaderna ännu skarpare. Marine Le Pen nådde, som väntat, sina största framgångar i norra och nordöstra Frankrike och i den sydöstra delen, inklusive Korsika.

Emmanuel Macron segrade i den västra delen men också i storstäderna. Runt om Paris var Le Pen stark men i själva huvudstaden nådde hon knappt upp till 5 procent. Hon hade närmare 30 procent i territoriet runt staden Lille men i själva staden fick hon 16 procent.

Slutsatsen är att Marine Le Pen också är stark i glesbygd. Hon tar hem segern i de flesta kommuner eftersom de flesta kommuner är små. Hon är starkast i kommuner under 2 000 invånare och de kommunerna är många.

Analysen som gjorts av opinionsundersökare slutar i konstaterandet att Marine Le Pen och Nationella fronten kanaliserar den känsla av utanförskap och djup indignation som så många fransmän känner. ”Vi litar inte på de gamla politikerna. Vi måste pröva något nytt.” Marine Le Pen har nu i den andra valomgången fått sin önskemotståndare på vilken hon kan klistra de etiketter som får henne att framstå som folkets ledare. Han är enligt hennes propaganda kopplad till allt som stora delar av det franska folket ogillar: liberalism, kapitalism, globalisering, Paris, fina elitskolor.

Den kloke journalisten Claude Weill konstaterade igår i fransk tv att människor som bor i de små kommunerna i hög utsträckning bara kan lita till arbete inom den offentliga sektorn. Företag och fabriker på småorter läggs ner och sällan ersätts dessa arbetsplatser av nya. Den offentliga sektorn är mycket stor i Frankrike och inte sällan ineffektiv. Men den är livlinan för många människor som då oroas av liberalt sinnade politiker som vill skära i den och ta bort tjänster, menar Claude Weill. Emmanuel Macron är försiktig i sina nedskärningar men han vill i grunden skapa en arbetsmarknad som stimulerar nyföretagande istället för livslånga tjänster i en offentlig sektor som är kostsam. Han har en vision om en förändring av Frankrike men så länge som han inte kan visa upp goda resultat av denna förvandling litar många människor mer på Marine Le Pen som tvärtom hyllar en stor offentlig sektor och aldrig utmanar människor på den här punkten. En populist har ju en tendens att snarare stryka dem medhårs.

Geografiskt står alltså de båda kandidaterna i varsin del av landet och slåss mot varandra. Marine Le Pen skrämmer människor med Macrons reformer, med Europa och med storfinansen. Macron försöker pedagogiskt förklara hur reformer på sikt kan göra landet rikare och på ett strukturellt sätt skapa förutsättningar för lägre arbetslöshet och ökad tillväxt.

Stora delar av vänstern, främst Jean-Luc Mélenchons La France insoumise, har i grunden samma ekonomiska program som Marine Le Pen. Mélenchon hade blivit en svårare motståndare rent sakligt för Le Pen. Hon hade inte kunnat attackera honom från vänster som hon gör med Macron. Däremot hade medel- och överklassen i de stora städerna befunnit sig utanför valrörelsens andra omgång.

Marine Le Pen och Emmanuel Macron har delat upp landet mellan sig. Dock har de inte mer än hälften av väljarna med sig. Det tragiska, som måste upprepas, är att Frankrike numera är delat i flera delar, minst fyra jämnstarka. De konservativa som slöt upp bakom Fillon är en del som inte känner sig hemma vare sig hos Le Pen eller hos Macron. Och vänstern som trots likheter med Le Pens ekonomiska program, ändå är helt främmande för Le Pens världsbild i stort. Kvar står den reformistiska vänstern och mitten i medelklassen som för en kamp mot de delar av arbetarklass och lägre medelklass som misstror invandring från andra kulturer och tror på nationalismens idéer. De andra får titta på eller försöka välja sida. De flesta inser att i valet mellan Macron och Le Pen är det en nödvändighet att välja Macron. För ett anständigare kulturklimat och för att skydda landet från sönderslitande strider mellan olika grupper i samhället.