Snart står fransmännen i valbåsen…

• mars 13, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är bara fyrtio dagar kvar till första valomgången i det franska presidentvalet. Det är spännande och fortfarande oförutsägbart. Förmodligen står det mellan tre personer men ingen vet. Det kan dyka upp en outsider, en dark horse. Jag vet inte vem, i så fall men osvuret är ändå bäst. Detta är den galna presidentvalrörelsen i fransk nutidshistoria.

Den franska valrörelsen kan ses ur olika aspekter och det påverkar också utgången av första valomgången. Låt mig peka på tre:

Valdeltagandet har betydelse. Det är inte orimligt att tänka sig att det blir betydligt lägre denna gång än i tidigare val. Som jag påpekat i tidigare inlägg på bloggen är valet till president det enda som har haft genomgående hög andel väljare. Vid 2012 års presidentval var valdeltagandet i båda valomgångarna kring 80 procent. Vid föregående val, 2007, var siffran några procent högre. När det gäller val till nationalförsamlingen är siffrorna betydligt lägre och har sjunkit också under de senaste valen. Det finns anledning att misstänka att det sjunker även för presidentvalet detta år. Ett tecken på detta är att det fortfarande är många som inte bestämt sig i de undersökningar som görs. Missnöjet med de stora traditionella partierna är gigantiskt. Socialistpartiet var redan splittrat före primärvalet i januari men valet av Benoît Hamon, en frondör inom partiet, gör situationen ännu svårare. Och genom Fillonaffären har lusten säkert hos många högerväljare sjunkit vid tanken på att gå och rösta den 23 april.

Många fransmän har rent generellt förlorat tron på sina politiker. En följd av detta är att två av de tre starka kandidaterna i årets presidentval, Emmanuel Macron och Marine Le Pen, representerar något oprövat. I Macrons fall finns inte ens ett parti bakom honom. Väljarundersökningarna ger honom en stark ställning med siffror över 25 procent och en delad första plats med Marine Le Pen. Men håller han ända fram till valdagen? Han är en briljant person med ett program som otvivelaktigt lovar förnyelse och är dessutom balanserat och klokt i många avseenden. Samtidigt har han en framtoning som vänsterväljare i Frankrike inte varit vana vid. Han talar om att människor ska våga ta risker, starta eget och vända sig mot omvärlden i stället för att sluta sig i det egna landet. Han framtonar inte heller som en högerman. Hans ekonomiska program har liberala inslag men är också präglat av en skandinavisk syn på välfärd och stark offentlig sektor.

De franska väljarna vänder sig ifrån de gamla politikerna men kan också känna osäkerhet inför en ny typ. Macron kan tappa stöd de sista veckorna och Marine Le Pen kämpar mot det omtalade glastaket. Hon kommer förmodligen till andra valomgången men inte längre. Kanske kan hennes problem med ett antal juridiska affärer skapa så mycket turbulens kring henne att hon börjar tappa fart redan före den 23 april. Misstron mot politiker kan leda till nya kast i folkets prioritering av kandidaterna även i ett så här sent skede. Det är inte sannolikt men inte omöjligt.

Francois Fillon kallas in till förhör i Penelopegateaffären den 15 mars. Vad händer då? Och vilka politiska konsekvenser kan det juridiska händelseförloppet få dagarna och veckorna efter detta avgörande datum? Det som händer Fillon detta ödesdigra datum – i övermorgon – och veckorna efter kommer att kunna påverka valet  i stor utsträckning, Han kan gå segrande ur mötet med juristerna, förklaras oskyldig och skaffa sig ett återtaget förtroende bland högerväljarna. Eller motsatt: Ställas inför åtal och rasa i opinionen. Eller något mittemellan. Vem vet i dag men osäkerheten är stor. En Fillon på 10 procent eller 28 procent spelar roll. Vem eller vilka tar hans förlorade röster eller vem eller vilka kandidater förlorar om han förklaras oskyldig i rättsaffären?

En fråga lär redan ha fått sitt svar. Jean-Luc Mélenchon och Benoît Hamon kommer inte att gå samman i en allians. Deras  sammanlagda stöd i väljaropinionen på cirka 25 procent kommer inte att kunna utnyttjas. Hamon kommer heller inte att försöka vinna de väljargrupper som tidigare stött Socialistpartiet men lutar mer åt den linje som företräds av Emmanuel Macron eller Manuel Valls. Hamon skulle förlora all trovärdighet om han sökte fånga in den andra halvan av partiets väljare.

Vi kommer att få se en rad intressanta och spännande utspel under de fyrtio dagar som återstår till den 23 april. Vi kommer att förmodligen också få möta överraskningar också i väljarundersökningarna. Det finns all anledning att följa det franska presidentvalet med extra skärpa i blicken de kommande veckorna.