Polisvåld i Parisförort

• februari 13, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Theo, en ung man i förorten Aulnay-sous-Bois norr om Paris blev utsatt för brutalt polisvåld i förra veckan. Händelsen har utlöst stor upprördhet bland de boende i området. Fyra poliser har tagits ur tjänst i väntan på utredning. Politikerna radar upp sig enligt ett välkänt mönster. Marine Le Pen talar om snällhetskulturen i det franska samhället.

Theo befinner sig forfarande efter en vecka på sjukhus till följd av de skador som polisen åsamkat honom vid en kontroll av identitetshandlingar. Ifrån sjukbädden har han givit intervjuer och på ett moget sätt bett alla de vänner och grannar som demonstrerar att göra det med värdighet. Upprördheten är stor bland invånarna i hela Bobigny men så gick demonstrationerna överstyr häromdagen när så kallade casseurs, män som är ute för att förstöra och skapa våld kring fredliga demonstrationer, gick till attack mot polisen. Ett trettiofemtal unga män sitter nu anhållna för våld mot ordningsmakten.

Denna händelse som så många andra konflikter i förorterna skapas av en total brist på förtroende mellan polismakten och invånarna i de utsatta förorterna. Poliserna å sin sida känner maktlöshet och blir provocerade av ungdomarna som rör sig på gatorna. Dessa poliser är ofta unga och oerfarna. Många av dem kommenderas till de svåraste områdena från sina hemkommuner långt från storstaden. De stoppar ungdomar med invandrarbakgrund och gör sina ständiga identitetskontroller där urvalet bygger på vem som ser ut som en papperslös eller kriminell. Språkbruket från polisernas sida saknar ofta all respekt. Okvädinsord och rasistiska tillmälen är legio.

Händelsen med Theo är filmad och ligger på nätet. Den kan säkert inte användas i ett rättsligt sammanhang. Det är omöjligt att se ansikten på  förövarna, de poliser som slår med sina batonger. Men bilden visar hur poliser utan att vara hotade ger sig på en ensam ung man.

Läget i de mest utsatta förorterna är naturligtvis kritiskt på många sätt. Brottsligheten med öppen droghandel dominerar en del av gatubilden. Framförallt är förtroendet i botten när det gäller relationen mellan staten, här främst representerad av polisen, och invånarna. De politiska extremisterna spär på bilden av att staten är oförmögen att ta i med hårdhandskarna och att problemets kärna är de boende i områdena. Marine Le Pen talar ständigt om regeringens brist på hårda tag. Hon älskar att använda ordet snällism om de ansvariga. Även Francois Fillon är inne på samma linje efter den senaste händelsen med polisvåldet mot Theo även om han betonar vikten av att de juridiska instanserna går till botten med anklagelserna mot polisens agerande.

Nationella fronten och delar av högern hävdar alltid att lösningen på problemen i förorterna ligger i mer repression. Fler poliser med större befogenheter kombinerat med högre straffsatser för olika brott skulle lösa problemen. Skulle Fillon eller framför allt Le Pen bli president kommer självfallet trycket att öka mot ungdomarna. Polisen har redan genom det undantagstillstånd som fortsätter att gälla stora befogenheter. Hur skulle det då inte bli med en repressivt inriktad president? Dörren står öppen för riktigt hårda tag. Frågan är vad som blir resultatet på lite längre sikt av en sådan politik? Frankrike är redan delat i grupper som misstror varandra. Det är inte svårt att ana att den misstron i så fall kan utvecklas till betydligt allvarligare konflikter.

.