Frågan ställs i Frankrike: Vem är vänster?

• januari 31, 2017
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Benoît Hamon segrade i socialisternas primärval på ett program som alla nog vill beteckna som vänster. Medborgarlön som betalas med skatt på förmögenhet och robotar i arbetslivet. Sänkt arbetsvecka till 31 timmar som naturligtvis kommer att fresta på företagen på kostnadssidan. Och ett ekologiskt radikalt program.

Frågan är om vänster mäts med förslag eller med resultat. Manuel Valls, som förlorade primärvalet, betraktade striden om presidentkandidaturen mellan honom och Hamon som en kamp mellan realism och  utopism. Är realisten aldrig vänster om denna person föreslår högre arbetsvecka, höjd pensionsålder och stöd till företagen? Tänk om vänsterns mål om minskade klyftor och kamp mot fattigdomen uppnås i högre grad med sådana åtgärder. Är vänster en fråga om visioner i första hand och praktisk vardagspolitik i andra eller är det, som Valls skulle säga, tvärtom?

I dag är förmodligen var femte väljare vänster i den mening som Hamon skulle lägga in i ordet. I den senaste väljarundersökningen ser vi att 25 procent stöder Hamon och Vänsterpartiets Jean-Luc Mélenchon. Det är ändå en svagare siffra än några decennier tillbaka. Den socialistregering som tillträdde med Francois Mitterrand 1981 presenterade ett program som förespråkade banknationaliseringar och en lång rad välfärdsreformer som inte var finansierade och skattehöjningar, tillkomna av fördelningspolitiska skäl. Den franska vänstern har pressats tillbaka kraftigt på fyrtio år men jämfört med många andra västeuropeiska länder är den fortfarande rödare i större omfattning.

Vänster har också fått ett drag som skulle kunna kallas liberalt, försvaret för de mänskliga rättigheterna och rätten till fri rörelse av människor. Här är Hamon också glasklar, betydligt mer vänster i den meningen än Valls. Delar av den franska vänstern har anpassat sig från en generös inställning till invandring, flyktingar och multikulturella inslag i det franska samhället till åtstramning, försvar av fler gränskontroller och ökade befogenheter för polisen. Frågan är om vad som mest karakteriserar begreppet vänster i dag och vad som har mest betydelse när fransmän som uppfattar sig som klart vänster tar ställning. Störs de mest av Valls socialliberala ekonomiska politik eller av hans försvar för att förbjuda burkini på franska badstränder; det är frågan.

Vänster och även höger är i dag svårdefinierade begrepp. Snarare tycks motsatsparet öppen och sluten vara mer relevanta. Eller liberal och nationalistisk. Socialister som behöver staten för att reglera och kvantifiera kring sociala skillnader kan drivas in i en nationalistisk fälla. Hamons vän men konkurrent om rollen som Socialistpartiets presidentkandidat, Arnaud Montebourg, representerar en vänster som kommer nära den linjen. Hamons problem är snarare hans otydlighet när det gäller att finansiera reformer. Hamon är däremot en liberal i frågan om mänskliga rättigheter. Valls är tvärtom. Liberal i ekonomiska frågor men tenderar att gå i nationalistisk riktning när det gäller bekämpning av terrorism och i sitt försvar för en fransk identitet.

Intressant nog är Emmanuel Macron mest konsekvent. Han är snarare liberal i båda avseendena. Och det finns många inom Socialistpartiet som tilltalas av hans linje. Den minst sagt stelbenta lagstiftningen behöver luckras upp men vänstern får inte ge upp sitt försvar för de mänskliga rättigheterna.