Ett nytt franskt år kommer

• januari 4, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

En god fortsättning på det nya året önskar jag er alla som läser denna blogg. Ett nytt år som vi hoppas blir gott men det finns inga garantier. Förra året var inte storslaget om vi ska se till vad som hände i världen. Massaker i Syrien, terrordåd och valresultat i Storbritannien och USA som för många av oss blev en besvikelse, ja till och med ett chockerande uppvaknande från en tro på att öppenhet och rationalitet skulle fortsätta att prägla västvärlden.

Nu hoppas vi igen 2017. I Frankrike blir det presidentval i två valomgångar, den 23 april och den 7 maj. En månad senare sker val till nationalförsamlingen. Frågan är förstås het i landet: Vem blir landets nästa president. Så här veckorna före det socialistiska primärvalet är det mesta osäkert. Det finns fyra möjliga socialistkandidater: Manuel Valls, Vincent Peillon, Arnaud Montebourg och Benoît Hamon. Alla utom möjligen Vincent Peillon klyver partiet i delar genom att ställa upp. Valls hatas av vänsterflygeln och Montebourg och Hamon av högerflygeln. Peillon överser de flesta med men få lära rösta på honom. Han har förmodligen övertalats av den del i partiets mer inflytelserika skikt, som Martine Aubry, att ställa upp för att hindra Manuel Valls att bli vald. Det räcker knappast för att vinna primärvalet och sannerligen inte för att vinna presidentvalet den 7 maj.

Under några korta veckor ska nu dessa socialistkandidater flänga landet runt på valmöten och ställa upp i tre stora tv-debatter. Ingen tror att särskilt många kommer att rösta i detta primärval i motsats till Republikanernas primärval i november. Då röstade kring fyra miljoner. Nu väntas någonstans mellan en och en och en halv miljon väljare ta sig till cirka åtta tusen valurnor runt om i landet. Socialistpartiet är också i kris och många hävdar att vi nu ser slutet på dess existens. Manuel Valls försöker spela rollen av samlande figur inom partiet men alla minns hans uttalande för bara ett knappt år sedan där han förutspådde partiets snara död och verkade rätt nöjd över sin spådom. Han har sannolikt siktet inställt på att samla mitten och den reformistiska eller socialliberala vänstern i en koalition till presidentvalet 2022.

Väljarna kommer att i valet i april och maj ställas inför en rad olika kandidater förutom vinnaren i Socialistpartiets primärval. Den oberoende kandidaten Emmanuel Macron som har goda utsikter att bli den enda med viss vänsterprofil att kunna utmana de troliga toppkandidaterna, Republikanernas Francois Fillon och Nationella frontens Marine Le Pen. Vänsterpartiets Jean-Luc Mélenchon kommer att lägga sig i kampen och förmodligen attrahera en del väljare, mellan 10 och 15 procent beroende på hur läget i landet ser ut i stort och vem som kandiderar för Socialistpartiet. Men han har ingen chans att vinna eller komma till en andra valomgång. En rad andra kandidater kommer att söka lyckan men slås ut i den första valomgången. De gröna är splittrade och därmed chanslösa.Det finns trotskister liksom högernationella av olika schatteringar. De kan vara lustiga att lyssna på men i realiteten utan chans att nå mer än högst ett par procent.

Valets utgång kommer att avgöras till stor del av de händelser som inträffar under årets första fyra månader. Ingenting är avgjort. Marine Le Pen kan mycket väl bli nästa president om landet drabbas av nya terrordåd och befolkningens flertal bedömer att hårda tag är enda lösningen på det problemet.

Fillon verkar vara favorit till slutsegern. Jag är inte så helt övertygad om det. Han gjorde succé i Republikanernas primärval men där röstade den del av valmanskåren som är borgerligt-konservativ och som uppskattar Fillons person och politiska hållning. Frågan är hur många de egentligen är. Den högerradikala stämningen är fortfarande stark i landet och han svarar inte riktigt mot de förväntningar som de människorna har på en ledare. Och det finns en modernare medelklass som vill vidare och som lockas mer av Macron och kanske av Valls än en äldre konservativ politiker som redan suttit fem år som premiärminister.

Det är en öppen affär. Opinionsforskaren Brice Teinturier som är en klok man är försiktigare än någonsin kring sina förutsägelser. Han är särskilt försiktig när det gäller frågan om vem som vinner Socialistpartiets primärval. Valls leder i mätningarna men kan mycket väl förlora i en andra valomgång när hela vänsterflygelns sympatisörer och alla som är bittra på socialistregeringens politik 2012-17 ska rösta. Det kan mycket väl bli någon av vänsterfalangens namn, Montebourg eller Hamon. Allt är med andra ord ovisst. Bloggen har en uppgift nu att rapportera under månaderna som kommer.