Ett år efter attentaten

• november 13, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Det hände för ett år sedan, den 13 november 2015. Jag kommer aldrig att glömma det . Jag var i Paris. Jag minns hur jag frågade mig när jag slog på tv:n på kvällen och såg bilderna av spillda människoliv och förtvivlan: Var är mina vänner? Var de också mitt i skottlossningen i östra Paris den kvällen?

Så var inte fallet men några av dem jag ser som närmaste vänner i Paris fanns i närheten. Det satte särskilt sina spår på en av dem. En kvinna som såg för mycket, kom för nära för att inte påverkas av det hon sett. Hon behövde några månader av återhämtning innan hon kunde lägga upplevelserna denna sorgliga kväll bakom sig.

Nu uppmärksammas den 13 november i många länder, inte bara i Paris. Denna dag infaller mitt i en turbulent tid. Mycket har hänt i västvärlden sedan ett år tillbaka. Frankrike mår inte bättre efter händelserna förra november. Hatet och misstron har dessvärre växt. Den muslimska befolkningen klagar på ett ökat tryck mot dem från många av sina landsmän. Det är svårare att vara muslim i Frankrike nu än före dessa attentat. Det som hände den 13 november har ju också följts av fler islamistiska terrordåd, som i Nice på kvällen den 14 juli, Frankrikes nationaldag.

Det är inte heller lätt att leva med misstro och rädsla som många fransmän gör. En del politiker verkar för att vinna röster genom att så splittring och exploatera denna rädsla.

Ett viktigt val väntar i april och maj nästa år då Frankrike väljer en ny president. Sannolikt blir det inte Francois Hollande som är oerhört impopulär, inte i första hand för sitt sätt att sköta arbetet efter attentaten utan för sitt allmänt kritiserade ledarskap. Det är bara att hoppas att den som väljs till nästa president kan samla befolkningen och tona ner motsättningarna. Det vore fasansfullt om Frankrike fick en valrörelse som i tonläge skulle påminna om den i USA. Än mer fasansfullt om den som vinner har det högsta och mest arroganta tonläget. Frankrike behöver enas, försonas. Det är viktigare än allt annat just nu.