Högern använder påven i kampen mot genderteorin

• oktober 4, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Med jämna mellanrum stiger temperaturen i den franska samhällsdebatten kring begreppet genderteori. Nu senast har påven Franciscus uttalat sig om att den lärs ut i franska mellanstadier på ett sätt som kan göra barnen osäkra om sitt eget kön. Är jag en pojke eller kanske en flicka? Tanken att maskulinitet och feminitet hos män och kvinnor, pojkar och flickor inte alltid följer könen är ju knappast någon revolutionerande iakttagelse. Detta konstaterande gör den katolska högern och de flesta högerpolitiker upprörda och ger dem också möjlighet att dra igång en kampanj mot vänstern, mot socialistregeringen och nu mot utbildningsministern Najat Vallaud-Belkacem.

Skolan är för vänstern i Frankrike en plats för lärande men också för fostran till samhällsmedborgare. En av uppgifterna för skolan enligt vänstern är att stärka jämställdheten mellan könen. Det är självklart att detta bland annat leder till att barnen lär sig att till exempel vissa yrken inte nödvändigtvis ska utföras bara av ett kön. Men det innebär också att barnen ska kunna veta att deras personlighet ska respekteras även om den inte stämmer med schablonbilden av att vara pojke eller flicka. En mjukare kille med fler feminina drag lever inte i motsättning till naturen, Inte heller en flicka som har vissa maskulina drag; kanske leker tuffa äventyrslekar, spelar fotboll och så vidare. Om detta handlar genderteori och det är en befriande teori för dem som står utanför de traditionella könsrollerna.

För högern gäller att familjerna ska skapa identiteten hos barnen och att skolan helst ska stödja traditionella värderingar kring kön och identitet. Högerns företrädare i politiken söker med ljus och lykta efter formuleringar i läroböckerna som kan visa att skolan under en socialistisk regeringsperiod propagerar för en friare syn på kön.

Det är faktiskt häpnadsväckande hur utpräglat konservativ den franska högern är på detta område. Det är också alldeles uppenbart att den  ännu inte accepterat fullt ut jämställdhet mellan män och kvinnor. Det räcker också att från åhörarläktaren blicka ut över den del av nationalförsamlingens plenisal där högerns ledamöter sitter. Män, män, en och annan kvinna och så män igen.

Det är uppenbart att Les Républicains (=högerpartiet) spelar ihop med den dominerande och konservativa katolska opinionen. Den senare har fått en starkare position sedan lagförslaget om samkönade äktenskap debatterades och klubbades i parlamentet 2012-13. Motståndet mot jämställdhet, motstånd mot samkönade äktenskap men också kampanjerna mot muslimernas ökade förväntningar på att bli en del av den franska identiteten hänger ihop. Ordet identitet blir allt viktigare för den franska högern. Nicolas Sarkozy har förstått detta och bygger hela sin valrörelsen kring dessa teman.

Påvens utspel vid en pressträff på ett flygplan i söndags har nu på nytt väckt till liv debatten om genderfrågan. Överdrifterna och attackerna mot regeringens skolpolitik urartar i en förhoppning om att vinna fler proselyter till högern. Den 16 oktober kommer också Manif pour tous, organisationen som bar fram de jättelika demonstrationerna mot samkönade äktenskap för tre år sedan, att genomföra nya demonstrationer. Vem tänker på alla de barn och vuxna som inte passar in i mallen av traditionella könsroller? Ingen när debatten antar stormstyrka.