Hollande i utsatt läge inom partiet

• augusti 23, 2016
• Tomas Lindbom
• 3 comments

Det har gått en sommar som präglats av terrorattacker. Borgfreden mellan regering och opposition i kampen mot terrorism är bruten. Hollande kritiseras nu öppet av högern vars kandidater bjuder över varandra i förslag på hårdare tag. Och Hollandes popularitetssiffror är fortsatt lika låga. Nu stundar en valrörelsen inom Socialistpartiet inför dess primärval i januari. Hollande möter öppet motstånd också inom sitt eget parti.

I slutet av augusti brukar politikerna mjukstarta efter sommaren. De håller tal vid seminarier som sker utomhus, gärna i närheten av havet. Socialisternas sommaruniversitet fick ställas in i år. Skälet var oron för terrorism men många menar att den verkliga orsaken var den totala oenigheten inom partiet.

Det blir någon form av primärval inom Socialistpartiet trots att landets president är socialist och vill ställa upp för en andra mandatperiod. Det har inte hänt med någon president under den femte republiken, det vill säga sedan 1958. Det är förstås ett oerhört nederlag för Francois Hollande. Hur han med opinionssiffror på 14 procent bland landets väljare ska kunna vinna ett primärval övergår allas förstånd. Något måste hända för att han ska kunna ställa upp i primärvalet och vinna.

Jean-Christophe Cambadélis är partiets generalsekreterare. Han är en fena på att vrida till saker och ting. Han kan få en svart katt att se vit ut och tvärtom. Han ser som sitt uppdrag att baxa Hollande igenom primärvalet och se till att denne blir segrare där. Målet får helga medlen. Han har redan valt en tidpunkt, januari 2017, som ligger så nära presidentvalets första omgång, 23 april, att det blir trångt med tid för någon annan att presentera sig för franska folket. Han kan säkert också regissera primärvalet som en möjlighet för partiet att visa solidaritet med sin president och döma ut alla som är däremot. För att inte tala om hur han kommer att använda hösten till att påverka andra eventuella kandidater att dra sig tillbaka alternativt se till att så många anmäler sin kandidatur att den interna oppositionen konkurrerar ut sig själv och Hollande står där som segrare till slut.

Nåväl, kampen är sannerligen inte avgjord för Hollande. Tvärtom var det obehagligt för honom när Arnaud Montebourg häromdagen kungjorde sin kandidatur. Montebourg var finansminister i Hollandes regering men fick sparken sedan han alltför tydligt markerade sitt avståndstagande mot regeringens huvudlinje. Nu söker han stöd bland alla dem i partiet som kritiserat Hollande från vänster. Han är mannen för de så kallade frondörerna som gjort livet surt för regeringen i flera år. Var tionde socialistisk ledamot i nationalförsamlingen tillhör frondörerna.

Montebourgs program består av en rad olika inslag. Han vill sänka skatten för låginkomsttagare och nationalisera en bank. Det är populära förslag bland traditionellt socialistiska väljare. Han har också förslag som kan tilltala mer moderna vänsterväljare som att satsa mer på medelstora företag och nystartade företag, så kallade start ups. Han föreslår också införandet av obligatorisk värnplikt på sex månader. Det kan locka en del nationalistiska väljare som vill se mer av en allmän uppslutning kring landet och försvaret av det.

Montebourg är nationell på ett annat sätt än Hollande och regeringen med Manuel Valls i spetsen. Han är känd för att driva parollen Made in France. Han tror mer på statens roll för att utveckla företagandet i landet. Hans politik skulle definitivt uppskattas mer av den traditionella vänstern och mycket väl kunna överbrygga motsättningarna som är stora i dag mellan Socialistpartiet å ena sidan och  Vänsterpartiet och kommunisterna å den andra.

Hollande är oerhört impopulär men hans politiska linje är sannolikt mer i takt med väljarnas uppfattningar än Montebourgs. Det är det stora problemet för socialisterna. De har sitt folk med sig på en traditionellare vänsterlinje men väljarna i stort följer inte med. Och många av de gamla vänsterväljarna är i dag beredda att överväga att lägga sin röst på en kandidat som står mer i mitten eller inom högern.

Socialistpartiets dilemma är alltså att Hollande är så svag och att majoriteten av väljarna  för närvarande håller sig mer till höger. Skulle Montebourg väljas till Socialistpartiets presidentkandidat lär högern vinna av ideologiska skäl. Skulle Hollande bli partiets kandidat 2017 skulle högern vinna på grund av Hollandes impopularitet.

Premiärminister Manuel Valls och Ekonomiminister Emmanuel Macron är andra namn. Valls ser som sin uppgift att stödja sin president hela mandatperioden ut och kan ställa upp om Hollande väljer att hoppa av. Valls står till höger i partiet och det är osäkert om han klarar ett internt primärval mot Montebourg. Macron kommer att ställa upp om Hollande drar sig tillbaka men kommer att göra det som oberoende kandidat. Hans chanser att vinna är sannolikt också små i en andra valomgång mot någon av högerns kandidater, till exempel Nicolas Sarkozy. Han är för ung, för oprövad och har inte något parti bakom sig som stöttar honom i en valrörelse.

Hollande väntar och ser om situationen förbättras för landet och för honom. Det är fortfarande en helt öppen fråga om han vågar ställa upp för en andra mandatperiod och gå igenom en primärvalskampanj inom det egna partiet. Han lär inte bestämma sig förrän tidigast i november.