Burkinin skapar het muslimdebatt

• augusti 27, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Förbud eller inte mot burkinin har blivit en internationell fråga denna sommar. Och viktigast är den förstås i Frankrike där myndigheter på sina håll vill förbjuda. Ack, dessa fransmän. De lyckas alltid skapa den där konflikten som hetsar upp alla och gör samtalen upprörda och oförsonliga. Och som gör politiken till både livsluft och en nödvändighet. Och ger advokater och domstolar så mycket arbete.

Burkinin är som gjord för att väcka starka antipatier hos tillräckligt många fransmän för att skapa klassisk fransk politisk strid. Den är kopplad till islam och muslimer; ett eldfängt ämne i landet. Den koloniala tiden lever kvar. Varför ska vi fransmän behöva acceptera att vårt land kulturellt invaderas av människor som vi tidigare har styrt över och behandlat väl, tycker en del i alla fall…

Den kopplas till kvinnan. Den muslimska kulturen anses kvinnoförnedrande och alla goda fransmän inser att det är män som tvingat dem att bära dessa plagg. De glömmer att kvinnosynen i Frankrike sannerligen inte alltid är så modern och att vissa franska mäns förväntan på kvinnor påminner om den bild de ger av muslimska män men motsatsen: Kvinnor ska klä av sig så mycket som möjligt och vara ögonfägnad för männen.

Den kopplas till terrorism som av begripliga skäl är en laddad fråga i Frankrike detta år. Det är terroristerna och deras anhang som tvingar på sina kvinnor dessa plagg. Att försvara rätten att bära burkini är som att försvara terroristernas rätt att ta plats i det franska samhället.

Så finns det en rad ovidkommande skäl till förbud. Burkinin är ohygienisk. Vems är problemet? Knappast de andra som badar i Medelhavet. Värre former av ohygienisk verksamhet sker utanför stränderna i Cannes än att några kvinnor doppar sig med en heltäckande baddräkt. Tro mig, jag har sett en del under mina bad på Côte d´Azur. Burkinin retar folk som inte vill se andra befinna sig på stranden med kläder.  De som är besvärade kan väl titta bort. Hur många är kvinnorna i fråga? Några stycken högst på en stor plage.

Reaktionerna sker på Côte d´Azur. Det är inte ovidkommande. Regionen heter Provence- Alpes-Côte d´Azur (PACA). Marion Maréchal-Le Pen och hennes Nationella fronten fick över 40 procent av rösterna i första valomgången till regionalvalen där i december förra året. Denna del av Frankrike är förmodligen den mest antimuslimska och värdekonservativa för att inte säga reaktionära. Hit har dessutom flyttat en stor andel av den miljon fransmän som bodde i Algeriet under kolonialtiden. De och framförallt deras barn och barnbarn har med sig en syn på islam och på politiska värderingar som stämmer väl med familjen Le Pen och dess parti. De är sannolikt mer beredda att sätta käppar i hjulet för det som uppfattas som muslimska och islamistiska positionsförflyttningar. Det är sannolikt ingen tillfällighet att fokus i denna affär ligger i Cannes med omgivande städer vid Medelhavets strand och inte i Bourdeauxregionen eller i Deauville i Normandie.

Det finns ett drag av oförsonlighet över hela denna affär och den är klassisk i den franska politiken. En dualism skapas ofta mellan två motsatta ståndpunkter. Du är för mig eller emot mig. Fransk politik på alla områden hamnar i lagar. Det måste lagstiftas om allt möjligt och människor ska gärna dras inför rätta.

Nicolas Sarkozy som nu gör sin valrörelse inför presidentvalet 2017 på den så kallade säkerhetsfrågan kräver nu förbud i hela landet och tänker inte nöja sig med förvaltningsdomstolens utslag igår om att förbudet är okonstitutionellt. Han har tillräckligt att vinna i nuvarande opinionsläge på att driva en hård linje i denna och alla andra säkerhetsfrågor.

Vänstern är splittrad. Manuel Valls är dess svar på Sarkozy och är inne på samma linje. Andra socialister ställer sig med rätta frågan.  Vad är fransk tradition och identitet? Att vara lika okuvlig och intolerant som den grupp, islamister, som fransmän kritiserar. Eller försvara rätten att klä sig som man vill, inom rimliga gränser förstås. En stilla fråga. Om en katolsk nunna vill gå ner på stranden en sommardag och sitta och läsa en stund och dricka en läsk och äta en kaka. Får hon göra det i sin traditionella klädnad?  Frågan är om det också är ett uttryck för kvinnoförakt att hon uppträder i kläder som döljer hennes kropp och vem har tvingat henne till det? Frågorna borde kanske ställas.