Ny rörelse i opposition mot regeringen

• april 12, 2016
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Nuit debout (Uppe på natten) är namnet på en ny rörelse som började för tio dagar sedan i östra Paris, särskilt vid Place de la République, och som nu sprider sig till andra städer i Frankrike. En rörelse med sin grund i motståndet mot regeringens arbetsrättslag men med ett djupare motstånd mot samhällsutvecklingen.

Den utomparlamentariska vänstern lever alltid i Frankrike. Den visar sig genom aktioner med jämna och ojämna mellanrum. Den har en kärna som knappast är omfattande i ett land på över 60 miljoner invånare men den attraherar tillfälligt stora delar av den politiskt engagerade befolkningen  som annars lever sitt politiska liv inom ramarna för den representativa demokratin.

Arbetsrättslagen som den förelagits av regeringen provocerar den traditionella vänstern på flera sätt. Den utgår från att arbetslösheten delvis kan lösas genom lagar som gynnar arbetsgivarna. I regeringens  förslag ligger konkreta åtgärder som ger dem ökad flexibilitet vid uppsägningar. För den traditionella vänstern ligger skulden för arbetslösheten hos arbetsgivarna och lösningen i lagar som skyddar de anställda. Hur arbetslösheten ska minska finns det inga tydliga förslag på. En viktig åtgärd var införandet av 35-timmarsvecka. Arbetsdelning med bibehållen lön är fortfarande en grundtanke hos denna del av vänstern även om det talas rätt tyst om en sådan lösning i dag i tider av ekonomisk kris.

Nuit debout samlar de människor som vägrar gå med på regeringens arbetsrättslagar även när de nu friserats och urvattnats för att lättare kunna accepteras av Socialistpartiets vänsterflygel inför omröstningarna i parlamentet. De samlas på torg som Place de la République och övernattar där. De sätter upp stånd och visar upp sina idéer, sina böcker, hänger upp ballonger, söker dialog med människor som passerar. Och retar sig på det massiva uppbådet av kravallpolis som vaktar dem noga och är beredd att angripa vid minsta antydan om oroligheter.

Det finns så mycket mer som förenar denna vänster och som gör Nuit debout till en aktör med vidare ambitioner. Det är en rörelse som är antiauktoritär. Det är svårt att peka på ledare för denna rörelse. Aktörerna drömmer om mänskliga möten på lika villkor utan våld och förtryck på flera nivåer. Här finns forskare och lärare som vill berätta för människor om vetenskapens landvinningar, som en forskare sa till tidningen Le Monde. Här finns de som tror gott om människorna som står längst ner på samhällsstegen och misstror dem som har makten i de gyllene salarna eller de institutioner som utöver repressivt våld i samhället – framförallt polisen.

Nuit debout har alltid funnits, med olika namn och lite olika uppdrag. Arbetsrättslagen är den fråga som skapat förutsättningar för denna rörelse med detta namn just detta år. Nuit debout är en rörelse som finns på gatan och gatan är en maktfaktor i fransk politik. Det är självklart att gatans rörelser också ska ha ett rättmätigt inflytande över politiken. Det är högst rimligt att regeringen anpassar sitt lagförslag också efter opinionen på gatan. Så fungerar demokratin i Frankrike sedan revolutionens dagar.

Arbetsrättslagen är ett svagt ämne för en mer omfattande indignation hos den traditionella vänstern. Opinionsmätningar visar inte heller på att franska folket avvisar dess förslag. Stora delar av befolkningen har viss förhoppning om att ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kan leda till att näringslivet får ett litet uppsving och får ekonomin att vända åt rätt håll. Väldigt många fransmän uppfattar ändå att Frankrike är stelbent i sin arbetslagstiftning och att de senare årens kris knappast visat att den franska modellen fungerat. De flesta fransmän  tror inte längre att ansvaret bara ligger hos arbetsgivarna och förtroendet för fack och politiker är inte högt. Socialistpartiets officiella linje att liberalisera ekonomin har stöd hos flertalet fransmän.

Men, som sagt, rörelser som Nuit debout är viktiga. De sätter fingret på det auktoritära Frankrike. De visar upp kärlek och omtanke och omsorg om den lilla människan. Deras politiska förslag må vara ineffektiva men de varnar också för tecknen på hårdhet i det franska samhället. Polisens övervåld, utsattheten hos den fattiga delen av befolkningen, invandrarnas många gånger tuffa tillvaro. Nuit debout behövs lika mycket som Manuel Valls och hans reformer av arbetsrättslagarna.