Gatans röst i Frankrike

Gatans röst i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Frankrikes politiska liv utspelar sig inte bara i de folkvalda församlingarna och dess exekutiva organ. Det utspelar sig i den mediala världen som i alla västerländska demokratier. I högre utsträckning finns också den politiska debatten på gator och torg. Det senaste exemplet är Nuit debout som startade på den historiskt revolutionära Place de la République i östra Paris. Nuit debout är nytt men kan också kännas igen som en ny rörelse i en kedja av många liknande sedan revolutionens dagar.

Sven Janson är en av dem som kommenterar på min blogg och han liksom några andra flitiga kommentatorer gör det med både klokskap och övertygelse. Jag kommenterar sällan därför att inläggen inte behöver det. Det rör sig om intressanta reflektioner som bår få stå oemotsagda.

Jag vill denna gång ta upp Svens inlägg som finns som kommentar till min förra text  om Nuit debout. Du undrar om inte en rörelse som denna riskerar att utvecklas till våld och extremism därför att det finns sådana krafter som finns i den från början eller söker sig dit. Gatan lockar inte bara till sig idealister utan även våldsverkare.

Du har naturligtvis helt rätt i din oro. Jag tror också att en rörelse av detta slag kan urarta. Vi måste inse att människor som på ett anständigt sätt vill utmana rådande ordning i ett samhälle får sällskap av dem som vill utmana rådande ordning med våld.

Det finns ändå anledning att nyansera resonemanget, tror jag. För det första finns hotet mot anständighet och försvar för människans grundläggande rättigheter också inom andra fora för samhällsdebatt; de folkvalda församlingarna och medierna. Nationella fronten är i dag en kraft som använder parlamentet som hävstång för sina maktambitioner. Nationella fronten använder också ett språk och metoder som kan förefalla högst rumsrena när detta parti deltar i det parlamentariska arbetet. Det betyder inte att partiet inte skulle exkludera människor av annan härkomst och uppjaga  till hat mot invandrare, särskilt mot muslimer. Deras program är antidemokratiskt och leder till ökat våld i samhället även om de söker makten på parlamentarisk väg.

För det andra är direktdemokrati och gatan som forum för politisk utveckling en del av den franska traditionen. Det finns därför, menar jag, anledning att lyssna till de rörelser som uppstår och försöka förstå deras  uppsåt och lyssna till förslagen som kommer. Gatan som politiskt forum inbjuder vem som helst att aktivera sig. Det är så mycket svårare att stoppa inslag som är stötande än i en väl riggad tv-debatt eller en politisk debatt i nationalförsamlingen där alltid en talman kan stoppa ett inlägg som går över gränsen för anständigheten.

Gatan är också forum för dem som inte har tillträde till tv-debatterna eller inte är deputerade i nationalförsamlingen. Gatan ger en möjlighet för dem som inte har röst och det gäller naturligtvis också för dem som har underordnade positioner  i samhället och känner frustration över maktlösheten. Den som är maktlös tenderar inte sällan att uttrycka sig råare än den som är politiskt engagerad och redan har en starkare position i samhället.

Nuit debout, det ska verkligen sägas, är ingen folklig rörelse i meningen att den samlar de underpriviligierade under sina fanor. Tvärtom är det samma människor som finns i Vänsterpartiet och i olika vänsterorganisationer. Det är alltid lärarna, kulturarbetarna, socialassistenterna och studenterna. De talar för de fattiga som saknar makt. När Nuit debout försöker skapa motsvarande rörelser på torgen i förorterna misslyckas de. Men många av dem som bor där är ändå frustrerade och har samma kritiska uppfattning om samhällsutvecklingen.

Den franska medelklassvänstern representerar en viktig del av opinionen i landet. Den är socialat engagerad, står för viktiga delar av det ideella arbetet i landet. Kämpar för att ta emot flyktingar, hjälper papperslösa, engagerar sig för att minska orättvisorna mellan fattig och rik. Sådana röster är svaga i de folkvalda församlingarna och kommer lätt i skuggan för andra frågor i de politiska samtalen och debatterna i press, radio och tv. Det finns många skäl att ifrågasätta dessa människors politiska program men deras mänskliga värderingar är inte att förakta och betydelsen av att de kommer  till uttryck i rörelser som Nuit debout ska inte undervärderas.

Så, Sven, jag tror visst att du har rätt och att denna rörelse kan komma att innehålla våldsamma element som förstör dess ursprungliga avsikter. Men låt oss framför allt inte blunda för en nyttig samhällskritik genom att stirra oss blinda på det eventuella våld som kan komma att uppstå.

2 comments
  • Tyrgils Saxlund

    Tyvärr får jag ingen rätsida på detta inlägg.
    Den fråga jag ställer mig efter genomläsning är: föredrar Tomas representativ demokrati framför ”gatans demokrati” – eller ej?
    Frågan skulle kunna utvecklas med hänvisning till franska revolutionen, revolutionerna 1830, 1848 och 1870 och möjligen med en avstickare till Lenin och året 1968 (då vi båda var med på en – ungefär samma -kant).
    Men även i en historisk situation då det blåser snålt – igen – får man bestämma sig: föredrar jag gatan eller parlamentet? Vilken väg har tjänat oss bäst under vår historia? Vilken väg har lett till kaos?

  • Tomas Lindbom

    Jag menar att våld aldrig är acceptabelt i politiska sammanhang men att en fredlig demonstration eller aktion inte ska misstänkliggöras därför att våldsamma element kan komma att blanda sig i denna aktion. Det finns säkert en risk att Nuit debout som exponerar sig så brett på offentliga platser kan leda till en sådan negativ utveckling.
    Jag tror inte på din hårddragning gatan eller parlamentet.. Du kan inte rimligen förneka människor att uttrycka åsikter utanför parlamentet. Jag kallar det ”gatan” därför att det uttrycket används i fransk debatt. Alla presidenter påverkas av vad gatan säger. Nuit debouts engagemang mot arbetsrättslagen och för en mer socialt orienterad politik är i många stycken sympatiskt trots att jag inte delar dess politiska budskap. Jag tror regeringen är inne på rätt linje. Men regeringen lyssnar på Nuit debout. Regeringen tar intryck av folkliga grupper som vill formulera alternativ till den förda politiken.
    Civilsamhället spelar en viktig roll för att påverka den politiska utvecklingen. För hur kyrkorna arbetar. M fl. Demonstrationer mot krig, för flyktingars rätt att stanna i Sverige. Det finns också en plats på gatan för främlingsfientliga och andra grupper långt ut på högerkanten. Ska vi införa demonstrationsförbud för dem? Förmodligen inte även om jag och du inte gillar dessa grupper.
    Du vill med ditt inlägg antyda att jag skulle vara politiskt opålitlig för att jag tar upp värdet med demonstrationer och aktioner som har som mål att påverka den politiska ledningen. Jag uppfattar det som en ovänlig hårddragning av mitt resonemang som jag försökte göra nyanserat. Nej, Tyrgils, den gubben går inte. Och jag förstår verkligen inte varför du vill ta ett sådant skamgrepp på mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published.