Ny kulturminister ger hopp

• februari 22, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Den franska presidenten Francois Hollande gjorde en ommöblering i regeringen för en kort tid sedan. Ny utrikesminister och tre gröna ministrar tog sina platser runt ministerbordet i Elyséepalatset. En annan uppmärksammad förändring var bytet på posten som kulturminister. Den tidigare ministern Fleur Pellerin fick silkessnöret och ersattes av Audrey Azoulay. Detta raka och enkla byte kan ge större eko i opinionen framöver än en utomstående betraktare kan tro.

Fleur Pellerin kom med i regeringen redan vid maktskiftet 2012. Hon är en välutbildad teknokrat som många i regeringen med alla de bästa utbildningarna. Men hon var från början en övergiven liten flicka i Korea. Hon togs om hand av ett franskt par som gav henne ett franskt namn och en fransk uppväxt. Hon blev alltså till slut minister i den franska regeringen.

Pellerin är en blyg men säkert duktig person. Hon har fullgjort sina uppgifter som först minister för medelstora företag, sedan för utrikeshandeln och sedan augusti 2014 kulturminister. Hon verkade oomtvistad och duktig i sina två första roller. Som kulturminister har det gått sämre. Fransmännen är vana vid att deras kulturministrar inte bara fullgör rollen som teknokrater som syr ihop filmavtal och klubbar byggprojekt för olika kulturinstitutioner. Fleur Pellerin lyckades trampa rejält i klaveret när hon i en tv-intervju några månader efter sin utnämning skulle kommentera Svenska akademiens utnämning av Patrick Modiano till det årets nobelpristagare med orden: ”Jag har aldrig läst honom”. Fransmän värderar litteraturen högt och franska författare ännu högre. Även om väldigt många av de journalister som skrev indignerat eller ironiskt om hennes erkännande själva säkert inte läst Modiano så ska en kulturminister ha gjort det. Arvet efter de Gaulles kulturminister André Malraux och Mitterrands Jacques Lang är tungt.

Fleur Pellerin har aldrig kommit tillbaka efter den fadäsen. Hon ser inte heller ut som om hon älskar kultur. I ett berömt klipp ur en dokumentär om Hollandes tid i Elyséepalatset säger presidenten på ett garden party till sin nyutnämnde kulturminister som verkar lätt skakad över sitt nya uppdrag: ”Prata med Jacques Lang och gå på teater varje kväll”. Så enkelt visade det sig inte vara och mindre än  två år efter utnämningen drog Hollande undan mattan för Fleur Pellerin.

Efterträdaren, Audrey Azoulay, är av annan kaliber. Hon har samma topputbildning som Pellerin men kommer också från en familj med förankringar i politiken. Hennes pappa har spelat en stor roll i det diplomatiska arbetet mellan Marocko och Frankrike. Hon är i motsats till sin föregångare engagerad i kulturlivet. Hon går på teater av egen maskin och har ett brett kontaktnät i de rätta kulturkretsarna. Hon har sedan ett år tillbaka haft en roll som personlig rådgivare åt presidenten i kulturfrågor – vilken mardröm för regeringens kulturminister! – och skött detta med sådan bravur att det blev ännu enklare för Hollande att ersätta Pellerin med just Azoulay. Dessutom lär Azoulay ha förmågan att genomföra sina förslag. En kvinna med sammetsvantar och –  järnhand.

Frankrikes mediaelit skriver nu om det nya stjärnskottet som kulturminister. Alla drömmer om en minister som kan lyfta kulturfrågorna och därmed ge Frankrike lite mer av förfining och glamour än vad som skett under senare år. Det finns inte längre några pengar som på Jacques Langs tid när stora projekt såg dagens ljus, bland annat de väldiga satsningarna inför 200-årsjubiléet av franska revolutionen 1789. Kan Audrey Azoulay genom sin person ge kulturen en ökad status i landet och lyfta fram franska konstnärer och andra kulturpersonligheter på den nationella och internationella scenen kommer hon att hyllas som hjälte. Frankrike behöver detta i en av dess tristaste perioder sedan lång tid.