Strejker i Paris

• januari 26, 2016
• Tomas Lindbom
• 1 comment

I dag genomförs ett antal strejker, främst i Paris, som särskilt blockerar bil- och flygtrafik men också innebär att vissa förskolor och skolor stänger. CGT och Force Ouvrière är några av de fackliga organisationer som uppmanar till strejk. Motiven till strejk skiftar från grupp till grupp men främst rör det sig om missnöje med dålig utveckling av köpkraften för medlemmarna.

Arbetsmarknadens parter träffade nyligen regeringen för samtal kring de ekonomiska frågorna. Regeringen får stöd i huvudsak av arbetsgivarsidan och av CFDT som är den fackliga organisation som står regeringen närmast rent värderingsmässigt och som är minst benägen att strejka. Motståndet kommer från särskilt CGT som av tradition stått kommunistpartiet nära och Force Ouvrière (FO) som är en utbrytning ur CFDT och mer radikal.

Det är nu dessa mer radikala fackliga organisationer som strejkar. De är missnöjda med regeringens ekonomiska politik som, menar de, leder till att svaga grupper släpar efter. De försvarar en annan mer efterfrågeorienterad ekonomisk politik. Om minimilönen (SMIC) höjs och bidragen behålls kommer det leda till ökad konsumtion och därmed till ökad produktion och ökat välstånd. Regeringens nuvarande linje är mer inriktad på att stödja företagen med skattelättnader och annan stimulans (statligt stöd till de företag som anställer folk).

Det rör sig alltså om en form av ideologisk strid mellan de fackliga organisationer som tror på mer keynesianska modeller och övriga samhället som stöder en företagsanpassad politik. Det ska sägas att de politiska partier som i dag står på CGT:s och FO:s sida inskränker sig till Vänsterpartiet(PG) och kommunisterna (PCF) och de numera allt svagare trotskistiska partierna. CGT och FO kan också få stöd av vissa så kallade frondörer bland Socialistpartiets ledamöter i nationalförsamlingen. Väljarstödet för denna linje är i dag högst 10-15 procent och splittrat på tre, fyra partier. Stödet i nationalförsamlingen är långt mindre. Genom valsystem med majoritetsval har småpartier knappt någon möjlighet att ta sig in i parlamentet.

Taxistrejken är den mest uppmärksammade av dagens strejker. Några tusen taxiförare demonstrerar på motorvägen utanför Porte Maillot i västra Paris genom att blockera trafiken. En karavan av andra taxibilar  kör i maklig takt från flygplatsen in mot stan och hindrar därmed framkomsten för övriga trafikanter. Taxiförarna är arga på uppkomsten av nya privata bolag som Uber som inte ingår i den strikt reglerade taxibranschen.

Regeringen måste nu hitta former för att reglera också de nya aktörerna som kör utan försäkringar för olyckor och som därmed innebär risker för passagerarna. Det finns motiv för de traditionella taxiförarnas demonstration. Samtidigt är den ett uttryck för en servicefientlig, konservativ attityd som varit ett besvärande inslag i många branscher i Frankrikes offentliga verksamhet. Jag vet av egen erfarenhet hur eländig taxiservicen är i Paris. Det finns för få bilar och för många sura chaufförer. Jag påminner mig en resa från flygplatsen till Paris för något år sedan där chauffören vid tre tillfällen fick raseriutbrott över andra trafikanter. Vid ett av tillfällena gick han ur bilen och sparkade på framförvarande fordon och skrek okvädinsord till den andre föraren.

Denna endagsstrejk får förmodligen väldigt lite effekt och det är också ett problem för dessa fackliga organisationer. De har få medlemmar, tomt i strejkkassorna och inte heller någon stark folklig opinion bakom sig. Det är svårt att bygga en kommunistisk front på det fackliga planet när arbetarna till största delen svikit socialismen rent politiskt. CFDT som arbetar mer kollegialt med arbetsgivarna och driver frågor om arbetsmiljö och vill bidra till mer livskraftiga företag når förmodligen längre i sitt arbete.