Gott Nytt År, Frankrike

• januari 3, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Frankrike har mer än de flesta europeiska länder upplevt ett svårt 2015. Vi tänker förstås främst på terrorattentaten i januari och i november men också flera andra mindre uppmärksammade attentatsförsök som exempelvis attacken mot snabbtåget mellan Amsterdam och Paris tidigare i höst. Ett nytt år kommer förhoppningsvis innebära för fransmännens del en uppgång  på ekonomins område och ett fredligare klimat i landet, fritt från svåra attentat. Det krävs tre politiska insatser för att inte befolkningens missnöje ska fördjupas och leda till än större spänningar mellan befolkningsgrupper och till ökat stöd för repressiva och nationalistiska lösningar.

Den ekonomiska politiken som regeringen drivit sedan början av 2014 måste börja ge resultat under detta år. Förra året gav inga positiva signaler. Novembersifforna gällande arbetslösheten var tvärtemot deprimerande med en ökning av arbetslösheten den månaden med 60 000 personer. Krisen är fortfarande uppenbar. Den märks även i Paris där restaurangnäringen fortsätter att märka hur parisarna stannar hemma på kvällarna. Vore det inte för turisterna – och de är betydligt färre efter attentaten den 13 november – så skulle de flesta krogar stå tomma. Jag har ätit ute här i Paris nästan varje kväll den senaste veckan och det är nästan skrämmande hur lite franska det talas kring borden. Igår satt jag på en liten krog i Quartier Latin. Det var i ock för sig fullt i den lilla lokalen men alla var utländska turister.

Terrorismen ligger som ett ständigt hot över människors vardag, särskilt i Paris. Livet går vidare. Folk rör sig som förr på gator och torg. Vi blir alla kontrollerade  när vi ska in i ett museum eller en större affär men myllret  av parisare finns ändå där. Terrorismen skapar trots vissa goda yttre tecken en större misstänksamhet hos fransmännen. Den föder mer av främlingsfientlighet och riktar blicken mot fel företeelser i samhället. Många drömmer sig tillbaka till ”bättre tider” eller misstror andra människor i stället för att rikta blicken mot framtiden och alla möjligheter som finns i det franska samhället om det reformeras och människor vågar ta nya initiativ. ”Ta risker”, säger finansminister Emmanuel Macron som hoppas att människor ska investera i framtiden. Så länge terrorhotet är så levande kommer de flesta att krypa in i sina hålor och avvakta bättre tider. Knappast en positiv utveckling för detta samhälle.

Den politiska ledningen, och jag tänker på de traditionella partierna till vänster, i mitten och till höger, måste hitta vägar att närma avståndet till folket. De traditionella partierna håller på att förlora stora delar av väljarkåren och även många av dem som röstar traditionellt har liten eller ingen tro på dessa partiers förmåga att tolka vanliga människors behov. Avståndet mellan elit och folk är en komplicerad fråga som heller inte helt kan skyllas på den nuvarande politiska ledningen i Paris. Frankrike är insnärjt i värderingar som gynnar reaktionära och populistiska partier som Nationella fronten. En övertro på staten, orimliga drömmar om ett mäktigt Frankrike som inte behöver omvärlden för att klara sig självt. På samma gång som en utomstående iakttagare kan märka en form av stillastående i Frankrike upplever en växande andel av den utbildade ungdomen att gräset är grönare utomlands och söker sig gärna till andra länder för utbildning och för jobb och karriär.Nu om någonsin behöver Frankrike en ny generation som bryter de gamla sociala mönstren och skapar nya jobb. Den politiska ledningen måste visa landets medborgare och främst de unga att det finns möjligheter i detta land att redan under de närmaste åren kunna leva ett både värdigt och ekonomiskt anständigt liv.

Francois Hollande och regeringen är säkert helt medvetna om problemen och utmaningarna. Desto svårare är det att gå från insikt till handling. Det är desto mer frestande att i tider av terrorism spä på rädsla och främlingsfientlighet. Hollande försökte i sitt nyårstal att åter börja tala om de ekonomiska frågorna. Han behöver tala mer under 2016 om framtida utmaningar för Frankrike och visa vilka vägar som landet ska beträda för att skapa tillväxt och tillförsikt och för att ena landets olika spretande befolkningsgrupper.

Om femton månader ska fransmännen rösta fram en ny president. Francois Hollande söker omval men det gör också Nicolas Sarkozy och Marine Le Pen. Sarkozys program lägger tyngdpunkten på lag och ordning och riskerar att klyva landet än mer i olika delar. Marine Le Pen som president vore en katastrof för landet. Med henne i ledningen för Frankrike finns en uppenbar risk för ett öppet inbördeskrig. Eller för ett avskaffande av grundläggande mänskliga rättigheter för en del utsatta grupper i samhället. Hollande innehar presidentposten och kan påverka läget inför presidentvalet mer än någon annan politiker. För Frankrikes och Europas del får vi hoppas att han gör något gott av sin position.